Under semestern gav jag mig på Dennis Lehanes fristående romaner efter att ha blivit så förälskad i Kenzie-Gennaro-serien tidigare i somras. Den bästa tyckte jag var Patient 67, eller Shutter Island som originaltiteln lyder. På Wikipedia beskrivs boken så här:

”Boken handlar om kriminalaren Edward ”Teddy” Daniels som, tillsammans med sin nyblivna partner Chuck Aule, skickas till ett hårdbevakat mentalsjukhus på ön Shutter Island utanför Boston. De är där för att undersöka försvinnandet av en mentalsjuk mördare, Rachel Solando, som tros befinna sig någonstans på ön. Samtidigt som en orkan sveper över ön sker oanade händelser, och Teddy börjar få svårt att skilja på lögn och sanning.”

Patient 67 innehåller allt det där som gör att man tycker om Dennis Lehane; rappa dialoger, rätt stämning och ett lätt, nästan flygande språk. Däremot är både miljö och tidsepok annorlunda vilket bara fungerar bra. Just nu är jag irriterad över att premiären av filmatiseringen av boken har skjutits fram från oktober till februari. För det kan inte direkt bli fel med Martin Scorsese som regissör och Leonardo di Caprio som Teddy Daniels. Ta en titt på trailern så är ni nog beredda att hålla med.