Sedan jag kom hem från Spanien och liksom lämnade sol och strand bakom mig för det här året så har mitt ansikte dött en smula. Man skulle kunna sammafatta det som att jag ser ut som en fjortonåring med svåra acneproblem i fejjan. Fast som en trettioettårig fjortonåring då. Jag hatar att ha ett par fula gigantiska finnar i ansiktet. Och fulare än att ha finnar är väl att sminka över ett gäng icke-subtila sådana – det är liksom inte förrän då man VERKLIGEN ser ut som en åttondeklassare (intorkad underlagskräm, smuligt puder i annan nyans). Därför gör jag som Blondinbella mässar om: våga gå ut osminkad trots att du har finnar.