Jag är i grund och botten en gitarrälskande person men under nittiotalet var det fullständigt omöjligt att inte påverkas av den lavin av kommersiell elektronisk musik som drog fram. Här har jag plockat fram ett gäng låtar som jag tyckte extra mycket om under nittiotalet som liksom låg utanför det jag egentligen gillade:

Little Wonder med David Bowie från albumet Earthling, en drum n’ bass-doftande historia som tyvärr är lite väl lång för sitt eget bästa men de första två minuterna – oh my god!

Hey Boy Hey Girl med brittiska The Chemical Brothers (som jag älskade). Fortfarande dör jag om jag hör den här låten ute. Ett mästerverk.

The Prodigys bigbeatlåtar var lika vanliga på ett nittiotalsdansgolv som kineser i Kina. Min favorit var Smack my bitch up (hittar ej officiella videon som Jonas Åkerlund gjorde men jag antar att den är censurerad då verkligen hela texten och videon handlar om kvinnomisshandel, vilket på sitt sätt är helt SJUKT att jag tipsar om här. Dock är låten så fruktansvärt bra så jag kan inte låta bli. Mitt tips: skit i texten).

Slutligen gillade man såklart Fatboy Slim to bits. Praise you är ju numera en modern klassiker sedan Spike Jonze gjorde den oförglömliga videon som danslärare på en bio där det genomförs en typ av flash mob. Den här dansen försökte alla lära sig 1999 på varenda fest värd namnet.