Jag skulle inte vilja påstå att mitt ”ett foto i timmen”-projekt har gått särskilt bra än så länge. Har tagit noll kort. Men nu ska det bli ändring på det. Här i byn har vi det bra. Vi solar vid poolen, jag simmar dödligt tråkiga 40 längder och läser böcker. I går gick jag och min syrra Anna och tog oss ett glas rosé innan maten. Det kostade 2 euro och stället var dessutom hippt. Stockholm borde lära sig något från den typen av prissättning.

Sedan gick vi till favorititalienaren som bara har en negativ detalj: ägarinnar-nazin. Hon är exakt som Seinfelds Soup nazi och man måste liksom beställa i rätt ordning och inte komma på tanken att be om vattenglas när man har fått ett vinglas – ett glas räcker mer än nog. Men vi har sedan det öppnade 2003 finslipat vår givakt och numera går det friktionsfritt att få sig en tallrik pasta med skaldjur. Efter maten gick vi till de fina barerna nere i marinan och drack Caipifresa – en Caipirinha med massor av jordgubbar. Sedan tillkom den lite tråkiga detaljen att vi var tvungna att gå hem vilket är ungefär tre kilometer. Som tur är går man längs vattnet hela vägen så i kombination med ofrivillig motion gick det också.

Nu har jag precis tagit en fika i Xiringuiton (strandbaren/kiosken) med gamla killgänget. Det är den typen av byafolk som man har känt i 16-26 år ungefär. Nu sitter jag mellan stranden och mitt hus och surfar på ett av favoritbarernas loungeterrass och kikar upp mot bergen. Ikväll ska vi på lyxrestaurang med våra föräldrar. Tyvärr får man nästan alltid salmonella när man har varit där vilket på något sätt motsäger prefixet ”lyx”. Men god mat är det. Vet redan att jag kommer att beställa kataloniens paradrätt Zarzuela (eller Suquet som den också kallas – recept här) med marulk, havskräftor, musslor och jätteräkor som har sjudit i en sås baserad på vitlök, persilja, tomater, olivolja och vitt vin. Ibland ligger några skivor potatis i botten på karotten och man har tur.