La rentrée. Återkomsten. Omstarten. September har många namn. Aldrig under resten av året gör vi så tvära kast som när de sista skälvande sommarveckorna går över i ödesmättad höst. Vi ställer upp badväskan på vinden och plockar ner våra stickade tröjor, höstjackor och svampkorgen.

 Nya höstskor inhandlas tillsammans med kalendern för kommande läsår. Och vi börjar komma ihåg hur det känns att organisera. Helger bokas upp, ända fram till jul. Träningen planeras, två gympass och ett spinningpass i veckan. Våra nyligen sommarslöa hjärnor dirigerar helt plötsligt aktiviteter och åtaganden som att julis dallrande hetta aldrig ägt rum.

 Så ger vi oss ut i skogen iklädda tjocka tröjor och mörkgröna gummistövlar med rödglödgade höstlöv som matta och doften av fuktig mossa och svamp i näsborrarna. Har vi tur fyller vi en hel korg med stolta kantareller och knubbig smörsopp. De passar bra ihop med den mustiga älggrytan som ska serveras på lördagskvällens välplanerade middagsbjudning. Omsorgsfull dukning med röda höstäpplen vid varje kuvert och rönnbärsbuketter i vaserna.

 De allt mörkare kvällarna lättas upp av flämtande värmeljus i Iittalas olikfärgade ljusstakar och den nybakade äppelpajen doftar förföriskt av kanel ute i köket.

 Så brukar åtminstone mina höstplaner ser ut varje augusti. Den svårgreppade drömmen om bohemchic höstklädsel, middagar som skulle göra självaste Nigella avundsjuk och hoppet om ett välplanerat liv återkommer år efter år.

 När julen nalkas och det börjar bli dags för utvärdering av den gångna hösten brukar besvikelsen slå till med full kraft. Där skymtar äppelpaj av halvfabrikat som ätits med samma stil som franska tvångsmatande gäss förbi. En liter vaniljsås. De nyinhandlade stickade tröjorna som skulle få mig att se ut som Amélie från Montmartre innehöll för mycket ull och kliade tills armarna var fulla av röda prickar. Gummistövlarna som skulle föra tankarna till Kate Moss på festival fick mig bara att se ut som Skogsmulle.

 Vid Lucia har träningskortet använts fyra gånger och jag väger mer än någonsin.

 De där långa findukade söndagsmiddagarna med alla vänner resulterade i en Capricciosa med skämd skinka den där lördagen i oktober framför något påkostat familjeprogram på tv4.

 Och givetvis brakade planeringen samman när man, tyngd av mörkrets inbrott vid fyratiden, avbokade de roliga festerna men fortfarande var tvungen att åta sig hushållsbestyr så att inte Anticimex skulle komma med Tomten som den där gången för några år sedan.

 Kanske tycker folk att jag borde ha lärt mig något av tidens alla läxor. Men om jag hade planerat hösten efter mina empiriska undersökningar så hade jag gått under varje augusti.

 Istället fortsätter jag att drömma om höstromantik, gräddstuvade kantareller, blåbärsfynd och planer på att koka egen fond till en Boeuf bourgignon. Den här hösten ska jag bara boka in två träningspass i veckan. Man måste vara realistisk. Och så tänkte jag kanske köpa en sådan där småblommig klänning i dova färger som kan bäras med lite grövre kängor. Ni vet, den där stilen som är lite bohemchic.