När man inte står ut med sig själv
avJag trodde att jag hade vänt min dygnsrytm nu – gått från tonåring till vuxen liksom. Men nej. Ställde klockan som vanligt (det måste jag göra varje dag annars sover jag till exempelvis 18.00 oavsett när jag gick och lade mig) och vaknade, stängde av den på första larmet och konstaterade för mig själv att jag var vaken. Sedan slöt jag ögonen i en sekund, liksom för att blinka. När jag öppnade ögonen sekunden därpå hade det gått en dryg timme. Jag står verkligen inte ut med mig själv.