Jag har just besökt ett bankkontor för första gången på ungefär ett decennium. Det var någon utbetalning som hamnade på fel bank som behövde ordnas upp. Senast jag mötte någon form av bankpersonal måste ha varit år 2001. Det är ju inte så ofta man behöver banken till något annat än att flytta pengar med internetdosan så att säga.

Sedan var mitt senaste bankbesök så surrealistiskt så jag blev lite avogt inställd till hela bankväsendet. Det var precis när bank på internet var på tapeten och hela landet skulle utrustas med internetdosor. Jag hade varit på banken vid Stureplan (som jag bodde nära på den tiden) och sagt till den nyutexade ekonomkillen bakom disken att jag också ville ha en sådan där nymodighet. Han sa att det var hemskt komplicerat att lära sig och bokade in en one-on-one-kurs med mig kommande vecka. Jag trodde det var normalt.

Alltså gick jag till banken vid avtalad tid och bakåtslickskillen med svagt rosamönstrad slips mötte mig i dörren. Med ett gnistrande leende ledde han in mig backstage på banken, till sitt kontor. Där satte vi oss framför hans stora tjockdator och så började lektionen.

Jag tyckte inte att det verkade särskilt svårt, speciellt inte när jag insåg att det fanns instruktioner på bankens hemsida. Ändå drog bankkillen ut på tiden, förklarade ovidkommande detaljer och log så att mungiporna nästan sprack.

Det var då jag insåg det: bankkillen flirtar! Han tror att vi är på dejt på betald arbetstid!

Och mycket riktigt – när jag började packa ihop min internetdosa frågade han vad jag skulle göra samma kväll. Jag sa att jag var upptagen och gick raka vägen ut genom bankkontoret.

När jag berättade historien för andra var det ingen annan som hade fått en privat internetdosekurs av sin bankman. Bara naiva jag.