Minns ni att jag intervjuade ett hypat popband i fredags? Bandet var [ingenting] och nu är intervjun uppe på Radar. Varsågod att läs här.

Jag sitter här och tittar på G – som i gemenskap som går på tv4+ just nu. Det är minst sagt ett tidsdokument. Oj, så länge sedan 1983 känns. Men så coola kläder, härligt fönade hockeyfrillor och snygga militärklädda Nürnberg 47 (det var Reeperbahn som spelade bandet) var. Jag dog just lite av tryckar-scenen med Niklas Wahlgren i helvit mundering då låten som spelades är en gammal favorit från åttiotalet. Jag hade helt glömt bort Jon & Vangelis I’ll find my way home. Nu ska jag repeat-lyssna på den resten av kvällen.

Nu hemkommen från söndagsfika på Gildas på Nytorget. Jag har bara gått förbi det stället förut men varit sugen på att ta mig en fika där. Så idag blev det av. Goda mackor, fin inredning, gulligt porslin och trevlig personal. Minus för att de inte tar kort givetvis. Trodde inte sånt hände år 2009, säger hon som aldrig har mer än tre kronor i kontanter någonsin.

Men man måste säga att det är lovely att sitta utomhus, utan jacka med solglasögon och fika i någon timme när det snart är oktober.

Ikväll: indisk take away och film. Ska tvinga min kille att se P.S I love you eftersom jag har tvingats se Transformer (tror dock att jag kommer att hata den eftersom boken var så otroligt dålig så jag nästan svimmade av pinsamhet).

Gildas – bild från DN På stan

Jag tänker alltid att jag ska bli bättre på att ge tips på bra bloggar som jag läser. Och så glömmer jag bort det. Men nu börjar Söndagsbloggtips del 1.

Först ut är en alldeles fantastisk blogg. Linna Johansson skriver på ett sätt som går rakt genom huden (nu är min hud ganska tunn, men det spelar nog ingen roll). Första gången jag läste bloggen tyckte jag att den hade ett negativt fokus, nästan så man blev lite deppig själv. Men efter en del läsning har jag ändrat mig. Nog för att bloggen är ganska svart men om det är någon som kan skriva om vardagens besvär på ett emellanåt poetiskt angreppssätt är det Linna Johansson. Och hon vågar skriva exakt hur jobbigt det kan vara att ha en liten bebis som aldrig sover, målar aldrig upp en tjusig fasad eller den där kräkiga käckheten som ofta florerar i bloggvärlden. Och aldrig blir man så varm i hjärtat som när en skymt av ljus och hopp kikar fram mellan raderna i form av middagsorgier på East, en hel natts sömn eller nyfärgat hårsvall.

Så egentligen är bloggen bara vardaglig verklighet skrivet med en ovanligt vass och vacker penna (obs! tangentbord).

Här hittar du bloggen

Just hemkommen från middag på Bauer. Jag hade bara varit där och druckit någon drink förut men ikväll bestämde jag och min kille oss för att äta just där. Supergod mat. Och Magdalena Graaf och Daniel Da Silva med entourage på bordet bredvid. Efter maten dök min killes gäng upp och vi ölade lite och hetsades att följa med till Marie Laveau-klubben Bangers n’ mash dit ingen mindre än Mani från Stone Roses hade flugits in för att spela skivor. Var lite sugen men rasade ihop av trötthet och hoppade in i en taxi hem. Nu: fejkskinnbyxor och New York-klänning av och myskläder på och DVD på play.

Hela dagen har jag suttit här och jobbat. En grej som jag trodde skulle ta en timme tog tre. Sedan åt jag en äcklig pastarätt från en påse – ni vet en sådan man kokar på medelvärme med vatten i en kastrull. Pastan brände fast i botten och sedan tappade jag tallriken när jag hade ätit upp så den gick i tusen bitar. Min favorittallrik. Fördelen var att jag slapp diska. Bara rakt i soptunnan.

Sedan kom min kille hem med en ny minivideokamera och gjorde en intervju med mig om Gudfadernfilmerna för att testa bildkvaliteten. Såg mig själv på tv:n och dog en smula. Började fundera på botoxbehandling och KBT-terapi mot tics.

Men nu har min snälla kille istället satt in sin egenbakade blåbärspaj i ugnen, vispat upp vaniljsås och lagt in Män som hatar kvinnor i DVD-spelaren så dagen kan bara bli bättre. Och ikväll ska vi ut och äta någonstans.

Gud, jag brukar aldrig bry mig om Idol men ikväll sitter jag här och tittar. Jag engagerade mig i en enda audition och det var den oerhört fina Calle Kristiansson från Skåne. Han sjöng så fint och var så blyg och tittade ner i golvet och var så talangfull. Och ikväll kunde jag bara inte låta bli att rösta på honom. *fick Peter Jihde på trån’*

Ring själva på 09941402

Jag blev inbjuden till Anna Ankas VIP Tribute Party på Café Opera ikväll. Gissa en gång om jag kommer att gå dit.

Nu är det äntligen helg! Ni anar inte hur länge jag har väntat på det (eller exakt sedan i måndags skulle jag kunna säga). Min vecka avslutades med att göra intervju här på Södermalm med ett hypat popband som kommer att publiceras i Radar på måndag.

Nu ska jag dö i soffan lite. Är sugen på bubbel egentligen men tror jag går på fredagsrödvinet istället.

Trevlig helg, vinkar jag

En ny artikel signerad mig är uppe på Radar Magazine. Läs här om ni är intersserade av Fredrik Strages nya bok.