Jag har just besökt ett bankkontor för första gången på ungefär ett decennium. Det var någon utbetalning som hamnade på fel bank som behövde ordnas upp. Senast jag mötte någon form av bankpersonal måste ha varit år 2001. Det är ju inte så ofta man behöver banken till något annat än att flytta pengar med internetdosan så att säga.

Sedan var mitt senaste bankbesök så surrealistiskt så jag blev lite avogt inställd till hela bankväsendet. Det var precis när bank på internet var på tapeten och hela landet skulle utrustas med internetdosor. Jag hade varit på banken vid Stureplan (som jag bodde nära på den tiden) och sagt till den nyutexade ekonomkillen bakom disken att jag också ville ha en sådan där nymodighet. Han sa att det var hemskt komplicerat att lära sig och bokade in en one-on-one-kurs med mig kommande vecka. Jag trodde det var normalt.

Alltså gick jag till banken vid avtalad tid och bakåtslickskillen med svagt rosamönstrad slips mötte mig i dörren. Med ett gnistrande leende ledde han in mig backstage på banken, till sitt kontor. Där satte vi oss framför hans stora tjockdator och så började lektionen.

Jag tyckte inte att det verkade särskilt svårt, speciellt inte när jag insåg att det fanns instruktioner på bankens hemsida. Ändå drog bankkillen ut på tiden, förklarade ovidkommande detaljer och log så att mungiporna nästan sprack.

Det var då jag insåg det: bankkillen flirtar! Han tror att vi är på dejt på betald arbetstid!

Och mycket riktigt – när jag började packa ihop min internetdosa frågade han vad jag skulle göra samma kväll. Jag sa att jag var upptagen och gick raka vägen ut genom bankkontoret.

När jag berättade historien för andra var det ingen annan som hade fått en privat internetdosekurs av sin bankman. Bara naiva jag.

Dagens bästa blogginlägg står Nöjesguidens Margret Atladottir för – som ett svar på det här vansinniga blogginlägget av Natacha Peyre.

Haha, kolla in den gulliga/störda killen som tillsammans med sina kompisar har gjort en remake av Shakiras nya musikvideo av singeln She Wolf. Han kallar den såklart He Wolf.

Nu kommer det jag har väntat på hela veckan: elake skvallerbloggaren Perez Hilton har fått upp ögonen för Anna Anka genom ett översatt youtube-klipp där hon snackar skit om Paul Ankas mesiga och tjocka fans (från förra måndagens Svenska Hollywoodfruar). Perez blir helt tokig och skriver så här på Twitter: ”Paul Anka’s wife is a MAJOR BITCH, badmouths his fans on tape!”

Med tanke på hur många besökare han har varje dag på sin blogg lär det bara dröja några timmar innan klippet har gått runt USA några varv och Paul Anka måste hyra in ett gäng biffiga säkerhetsvakter för att skydda sin fru mot hans arga fans.

Skilsmässa eller dalande biljettförsäljning till Paul Ankas shower i Atlantic City och Las Vegas?

Jag skriver lite för Radar Magazine och om ni vill läsa en rykande färsk artikel som jag har skrivit om varulvar, vampyrer och populärkultur så ska ni gå in och läsa här.

Min kille började prata om smulpaj. Sedan undrade han om jag orkade gå ner till Ica och köpa blåbär. Det orkade jag inte. Istället gjorde jag en inventering av frysen och fann lite björnbär och ett gäng jordgubbar. Och nu står han och bakar smulpaj och vispar vaniljsås. Oh, the love!

Nu har jag upptäckt ytterligare ett fel på mina högskaftade kängor (förutom att jag ser ut som en nazist då): man kan inte handla och bära hem sina matkassar utan att plasten trasas sönder av all utstickande skometall. Idag fick jag plocka krossade tomater, spagetti och köttfärs längs Götgatan.

Dagens positiva insikt: solen började skina efter en regnig morgon.

Dagens negativa insikt: den outfit jag tyckte verkade cool i morse gör att jag i bästa fall ser ut som en SS-soldat. Brun trenchcoat och knähöga svarta snörkängor gör lite det med en.

Här har vi en artikel som skulle passa Lokaltidningsbesvikelser. Den har ”besviken person på bild”, ett ömkande upplägg och är ganska rolig.

Vill dock som skåning påvisa att jag egentligen avskyr när skånska textas på nyheterna eller som i det här fallet – dubbas.

Nu har jag kommit hem från min syrra Mia som just hade släpat in New York-väskorna i lägenheten. Med sig hade hon ett gäng presenter (tydligen hade Mamma massor till som jag ser fram emot om två helger då de kommer upp). Dessa härliga presenter fick jag i alla fall av Mia nu ikväll:

Från ovan: En helt sjukt snygg svart klänning från Forever 21 som täcker ungefär halva skinkorna men kommer att bli utmärkt med heltäckande strumpbyxor, en t-shirt med texten: ”And then Buffy staked Edward – The end” *älskar*, ett par svartbågade glasögon, oktobernumret av Vanity Fair och ett paket färdigstekt bacon som man bara kan sprinkla på sin Caesarsallad exempelvis. *älskar Mia*