När jag läste datakunskap i nian satt vi framför små burkar och jobbade i MS-DOS. Jag minns att jag inte förstod någonting. Det fanns ingen mus utan det enda man gjorde var att trycka på escapeknappen tusen gånger på en lektion. Sedan använde man sig av gigantiska böjbara disketter. Med andra ord förstod jag ingenting av datorer eller dess eventuella tjusning.

Så började jag gymnasiet och råkade hamna på en skola med mycket pengar som dessutom blivit utnämnd till pilotskola gällande den här nya flugan internet. Helt plötsligt satt jag framför en för den tiden sett, gigantisk skärm med vit bakgrund och med en mus i högerhanden. När jag insåg att internet var en källa till oändlig information och gav möjlighet till möten med likasinnade musiknördar blev jag som besatt.

Varje rast sprang jag till datarummen och började surfa. Detta var 1994 så utbudet var ju faktiskt inte oändligt. Det var i princip icke-existerande om vi nu ska vara krassa. Eftersom det egentligen inte fanns några svenska sajter alls kom jag på att man kanske kunde skriva ”indie music” på altavistas sökfunktion (detta var långt innan Google). Det var då jag fann min första kärlek: Supersonic-guiden. För att kunna hitta tillbaka till denna sajt skrev jag av url:en i min skolkalender under fjärde september. Den löd då ungefär så här: http://www.4302Znnx~supersonic/bin72~+rO88s0/hT.co.uk. Med andra ord tog url:en slut någonstans veckan därpå i agendan.

Supersonic var en rörig sajt där några brittiska eldsjälar samlade ihop information och framför allt låttexter med alla band man älskade. Jag satt där och printade text efter text och tog hem dem. Sedan ordnade jag in alla i en jätteavancerad mapp som jag hade köpt i Spanien med olika flikar för varje bandnamn. Efter det var jag det jag som satte den svåra andra och tredje raden i Stone Roses Mersey Paradise på Helsingborgs indiefester. Den där mappen ligger fortfarande i en låda på vinden.

Idag googlade jag på supersonic och ser att den fortfarande finns kvar. Den ser nästan exakt likadan ut som då – lite snyggare (föreställ er då hur den såg ut innan) visserligen eftersom den senast uppdaterades 1996. Självklart fungerar inte en enda länk till banden längre men det var för en sekund som att skjutsas tillbaka femton år i tiden.

Och fortfarande älskar jag internet lika mycket som då – de där första skälvande veckorna när man började inse vad man kunde ha för användning för den där nya flugan.

Här finns länken till Supersonic-guiden