Jag är äldsta systern i en familj om tre barn. Det innebar att jag var ganska hårt hållen och emellanåt något överbeskyddad under uppväxten. Skillnaden mellan mig och min åtta år yngre lillasysters tonår är ibland skrattretande.

Till exempel fick jag inte sminka mig i skolan förrän jag kanske var 14-15. När jag gick i sjuan tjatade jag dock så mycket så att jag till slut fick en mascara. Men det var ingen vanlig svart mascara som alla andra hade – utan en genomskinlig.

Vad var grejen med genomskinliga mascaror egentligen? Det syntes ju inte överhuvudtaget att man hade något smink på sig. Och det var ju såklart hela min mammas listiga plan: ungen får kleta hur mycket mascara på ögonfransarna hon vill men det kommer inte att synas ett dugg.

Fast jag var åtminstone halvnöjd med min tjatkampanj.

Tittar man sedan på foton från när min yngsta lillasyster gick i sjuan så får man uppleva en härlig bild av bortplockade ögonbryn och femton sminkprodukter i ansiktet.

Frågan är vad som var bäst.