Under sommarmånaderna sitter jag alltid framför vädret på tv och biter ner naglarna i hopp om ett ordentligt högtryck. När storsolen slängs upp i bild och temperaturen lovar 25 grader känner jag samma sak som fotbollsfans antagligen känner vid viktigt mål som avgör matchen i sista minuten.

Men under vinterhalvåret jobbar jag exakt tvärtom. Högtryck på höst och vinter innebär knivhuggssmärtande kyla och en blek, ond sol som varken värmer eller gör någon gladare. Då sitter jag istället och håller tummarna tills de tappar färg för ett härligt lågtryck.

Drömlågtrycket lättar upp kylan med behåller nederbörden i molnen. Idag är det exakt så. Och jag ser så mycket fram emot att ge mig ut på Söder utan att frysa fingertopparna av mig. Som igår när solen sken och jag satt med sju koftor på mig och darrade av köld ändå. Inomhus.