Idag har jag funderat lite över nynazister. Finns det någon som har träffat en härlig nazist? Ni vet, någon som är snygg, rolig, intelligent, humoristisk, välformulerad eller snyggt klädd? Svaret på det torde vara ”nej”.

För många år sedan gick jag i en högstadieskola som till 75% bestod av just nynazister. Gemensamt för dem var att de antingen var oerhört överviktiga eller oerhört underviktiga, inte hade godkänt i ett enda ämne i skolan eller inte kunde uttala vare sig Mein Kampf, antisemitism eller ens ”gräsmatta” (de var visserligen från skånska landsbygden, men ändå).

De var också gemensamt drabbade av den där hudtonen som uppstår av för mycket ”mat från grillen”, no fashion sense what so ever och älskade hembränt.

Alla nynazister jag har sett skymta förbi genom åren har liksom haft samma ”stil” som ungdomens skånska nynazister.

Alltså skulle man nog våga påstå att vi har ringat in den livsstil som nazisterna för. Vid sidan av sina nazistiska hobbies (vilket jag låter bli att specificera då jag inte är så insatt) sysslar de här människorna med hembräntfester i den nedsuttna hörnsoffan, hö hö-skämt, hamburgertallrik extra allt, litterturnivå i stil med En ding ding värld och en vardagsoutfit plockad från GeKås kollektion för fem år sedan.

Och dessa människor vill alltså renodla sin ras.

————–

En gång till – dessa människor vill alltså renodla sin ras.

Med andra ord är drömmen för nynazisterna det samhälle som skildras varje vecka i Lyxfällan, Färjan och Grannfejden.

Det låter kanske inte som drömupplägget för världsherravälde, men vad vet jag?