Här har man slängt på sig en rödrutig klänning dagen till ära för att bryta den ständigt svarta klädseln och till och med skapat en slags inbakad fläta (obs! inte med start uppifrån skalpen utan nere vid nacken). Sedan tittar man sig i spegeln och inser att man ser ut exakt som en fundamentalistisk mormon/amish-kvinna. ”kul!”
Nästa vecka släpps Sofi Fahrmans debutroman Elsas mode. Jag har redan läst boken och gjort en intervju med Sofi för Radar som ni kan läsa här.
Varken jag eller min kille är särskilt förtjusta i kaffe. Det finns däremot ett undantag: Starbucks Frappuccinos som är en liten dröm av kaffemilkshake med grädde och chokladsås (eller det finns ju flera varianter). Varenda gång vi är i en stad i annat land som säljer sådana går 70 % av reskassan till just dessa.
Idag slog ju den efterlängtade nyheten om att Starbucks öppnar på Arlanda ner som en bomb och sms-dialogen mellan mig och min kille lät ungefär så här:
Niklas: Starbucks öppnar på Arlanda! Nu är det vi som säljer lägenheten och flyttar till Märsta!
Jag: Hurra!
Niklas: FRAAAAPPPUCCCIIIIINOOOO!
Jag: *Klippkort på Arlanda express*
Inte för att vara sån, men vad har hänt med Lindsay Lohan? Så här såg hon ut igår på Whitney Museum Gala i New York. Man skulle nästan kunna tro att hon var fjortisbloggare på Blog Awards i lördags.
Foto: Perezhilton.com
Jag kan inte förklara hur mycket bättre jag tycker om skådespelerskan Leighton Meester som sin rollfigur Blair Waldorf jämfört med hur hon är privat. Nog för att det är svårt att toppa Blairs alldeles fantastiska stil (ungefär halva anledningen till varför jag älskar Gossip Girl) men Leighton hjälper ju inte till med den där hiskeliga sminkningen och sin dåliga cover av favoritlåten Bette Davis Eyes.
Jag är löjligt förtjust i delikatessbutiker och allt som kan tänkas påminna om Dean and Deluca. Därför har jag under flera månaders tid gått och väntat på att Urban Deli på Nytorget ska öppna. I fredags såg jag genom skyltfönstren att hela inredningen verkade vara på plats och likaså en del varor. Nu vet jag inte om det har öppnat ännu men jag tror jag ska ta mig en tur dit (nu lät det som en exkursion – det ligger i själva verket några få kvarter från mig) på torsdag och köpa lite helgmat. Ja, det ska jag bestämt.
En grej jag inte förstår: varför envisas åttio procent av Södermalms hipsters att uttala Marie Laveau* [mari lEvå] när det korrekta uttalet är [mari lAvå]? Jag hade såklart förstått problematiken om ”eau”-ändelsen hade vållat problem bland icke-fransktalande svenskar, men varför liksom byta ut den lättaste vokalen mot en fel?
Det är lite som Lauren Conrad i The Hills som alltid feluttalar den (då?) hippa L.A-klubben Les Deux [lee dö’] så här: [lei doooo].
Man kan ju ha tålamod med språkfattiga Hollywoodbrudar, men jag vägrar ha det med Södermalmare.
*En klubb/bar/restaurang vid Mariatorget på Södermalm (men även en voodoo-kvinna från 1800-talets New Orleans)
Alltså, det här med svininfluensavaccinet – känns inte det lite… ute? Hade det dykt upp i maj hade man ju känt sig först med det liksom. Nu känns svininfluensavaccinering ungefär lika hippt som att vaccinera sig mot fågelinfluensan. (Eller har det blivit retro?).
Om ni har lust tycker jag att ni ska läsa min intervju med popbandet Kings of Convenience. Det var en väldigt rolig intervju i ett hotellrum med många fniss och snackesaliga norrmän.
Alltså orka tjafsa med Sverigedemokrater egentligen men den här debattartikeln som jag läste på ungefär två minuter fick mig att reagera väldigt starkt på två saker (och nu har jag inte ens börjat att bryta ner argumenten).
Åkesson säger att Sverige är det landet med flest våldtäkter i Europa. Då undrar jag om inte Åkesson borde ta en kurs i statistik så han till nästa gång vet hur man tolkar siffrorna. Sverige har de senaste tio åren gått från ungefär samma våldtäktsstatistik som alla andra europeiska länder till att öka markant. Detta beror inte på att fler våldtäkter begås (eller eventuellt marginellt) utan att det svenska samhället har blivit väldigt uppmuntrande till att anmäla våldtäkter. Det är alltså antal anmälda våldtäkter som dyker upp i statistiken.
Och – Åkesson tjatar och argumenterar i hela debattartiklen men kommer inte med några åtgärder eller lösningsförslag förrän i de sista tre raderna. Då kommer det bästa i hela artikeln:
”Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.”
Berätta för mig var de raderna skiljer sig från Pedros valtal till ordförande i elevrådet i filmen Napoleon Dynamite?
”Vote for Pedro, and all your wildest dreams will come true”
Att lova utan att förklara hur man ska gå tillväga verkar lika populärt i verkligheten som i världens mest störda film.
