Jag är just hemkommen från söndagsmatiné med Popjunkien. Popkultursnördar med förkärlek till indiepop som vi är föll valet på 500 Days of Summer.

Det var en småtrevlig film. Inte så att man blev djupt berörd men samtidigt satt man inte och hoppades på eftertexterna heller.

Mitt problem med filmen stavas dock Zooey Deschanel. Hennes karaktär Summer var så oerhört osympatisk, tillgjord och klyschig. Jag har så svårt för ”den virriga och charmiga indietjejen” överhuvudtaget. Det känns lika konstruerat som alla andra ideal (om inte värre – tänk den outhärdliga Amelie från Montmartre och folk som försöker vara som henne). Dessutom tycker jag inte att Zooey Deschanel förmedlar någon som helst värme eller charm till sin tanklösa och ganska otrevliga karaktär, ni vet som Cameron Diaz gjorde i början av sin karriär exempelvis.

Det positiva med filmen var dock Joseph Gordon-Levitt snälla men lite bortkomna karaktär – ni vet en sådan person som tror att själsfränder är sådana som har exakt samma musiksmak som en själv utan en tanke på hur personligheterna fungerar ihop.

En bonus: min all time favourite Matthew Gray Gubler (som tyvärr spelade Dr. Spencer Reid ännu en gång i fel kontext).