Var det någon som såg Kanal 5:s nya satsning Ullared igår kväll? Jag gjorde det. Och blir kanske aldrig densamma igen.

Mina erfarenheter av Ullared består av följande:

1. I byn jag växte upp åkte alla en eller två gånger om året till Ullared för att handla upp sig på exakt allt. Det innebar en orgie i fula täckjackor på skolgården och plåttriga presenter på barnkalas.

2. Förra sommaren när jag och min kille gjorde en Sverige-roadtrip såg vi skylten ”Ullared” när vi var på väg mot Varberg och svängde av på skoj för att se vad som var så speciellt med stället. Vi möttes av campare, minitåg fulla med med (fulla och tjocka) människor, en butik fylld med väldigt mycket värdelöst (minns att jag fyndade en tandkräm, ett paket tops och ett hårspray) och en parkering som kändes lika stor som femton fotbollsplaner.

Tv-programmet Ullared fick mig att mentalt återförenas med den där typen av personer som våra kanske minst härliga grannar var i min gamla by. Och det är inte direkt en sådan återförening som tv-programmet Spårlöst brukar kännetecknas av, om vi säger så.

Annars var ju den där alkoholiserade tältkarln’ absurd. Hälla en hel flaska tändvätska på grillen, liksom. Och den blonda Kicki Danielsson-bögen. Bara för att man är med på tv en gång blir man inte ”känd”, ville man säga till honom men samtidigt vill man ju inte krossa någons hjärta på det viset.

Och karln som jobbade på lagret! Till att börja med: kan man leva sitt liv mer långsamt? Hans arbetstakt var sämre än min 91-åriga Morfars. Men samtidigt var det ett utmärkt raggningsdrag av lagerkillen då jag lovar att Kanal 5 kommer att bli bombarderade av brev och mail från trånande kvinnor ute i landet som bara: ”han har fast jobb, ett fint hus, en härlig bil och verkar snäll”. Och det stämmer ju. Kan bönder som söker fru i tv få en massa brev så lär det inte dröja länge innan lagerkillen har en kvinna som ordnar bjudningar i hans finrum.

Annars tänker jag bara ”det finns andra ställen att fira semester än på ett lågprisvarushus”. Men sedan är det kanske bara jag som är ”lite konstig” som resonerar så.