Jag började morgonen klockan sju med att lyssna igenom Kents nya album Röd. Fick en mindre chock av psalm vid den tiden på dygnet. ”Julotta”.

Då jag inte är färdiglyssnad ännu tycker jag det passar bra med en annan Kent-låt som jag gillar/får ångest av (ungefär samma sak i min värld) – Vinter Noll2. Den får mig visserligen att tänka på den trista vintern -02 men jag tycker fortfarande att den är ett mästerverk i sin enkelhet. Och texten säger exakt det man alltid tänker vid precis den här tiden på året i Stockholm – varje år.

(Tyvärr vägrar Kent låta en bädda in deras youtube-klipp på bloggar – här är länken till den riktiga videon)

”Och dom säger att stan har blivit tyst och ful och öde älskling
Att det kommer bli en lång kall vinter
Jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
Genom en iskall vinter”