För ett par år sedan när min minsta lillasyster Mia flyttade till Stockholm så hängde hon ofta hos oss. Hennes grej var att komma hit vid lunch tid för ”att fika”. Sedan satte hon sig framför tv:n eller någon av datorerna och gjorde inte så mycket väsen av sig.

När det började bli dags för middag satt hon tyst med stora ögon tills man sa att ”självklart får du också middag”. Då blev hon glad och så åt vi, tittade lite mer på tv och pratade.

Sedan, när klockan brukade närma sig tio på kvällen och man frågade när tunnelbanan gick tittade hon på en igen med de där ögonen och man bäddade soffan med täcke, kuddar och lakan. Hon hade till och med sin egen tandborste i tandborstmuggen.

Sedan lärde hon känna en massa kompisar och fick fullt upp. Nu är hennes utbildning färdig och hon jobbar heltid och man ser henne ganska sällan.

Men igår kväll kom hon hem till oss för att dricka lite skumpa och umgås. Efter ett par timmar lägger hon sig i soffan och ger mig den där blicken igen. Och jag rotar fram Mias stora påse med sängkläder och täcke och kuddar och inser att de luktar lite vind för det var så längesen de användes. Jag hade till och med slängt hennes tandborste.

Men trots det bäddade jag ner henne och imorse åt vi frukost ihop och för ett litet tag sedan tog hon tunnelbanan hem

Och jag insåg att tiderna har förändrats men att det var lika mysig som förr att ha lillungen här en natt.

Min lillasyster Mia