Jag har börjat titta på Supernatural – en tv-serie som borde tilltala mig på så många plan. Det är allehanda monster/spöken/creatures of the dark (som jag och min syrra Mia brukar kalla dessa härliga ting), road trips, ”humor” och ”snygga” killar.

Men än så länge känner jag… ingenting.

Jag gillar i och för sig grejen att köra hela vägen på creatures of the dark-grejen – liksom strunta i att det kan uppfattas som löjligt, överdrivet och overkligt. Det framkallar samma känsla om min all time favourite-serie Buffy gör.

Däremot är huvudrollsinnehavarna – de två bröderna som jagar onda varelser som mission i livet – ganska träiga och intetsägande. Det är mycket ”hö hö-humor” som jag verkligen avskyr – sådan där amerikanskt grabbig med icke-smarta oneliners.

Tjejerna i serien är (än så länge) reducerade till små våp som behöver skyddas, räddas och tas hand om. Och eventuellt får de en kyss innan bröderna kör iväg med bilen mot nästa äventyr.

Det som lockar mig med hela sci-fi-genren är tuffa brudar (tänk ovan nämnda Buffy, X-Mens coola tjejer eller Princess Leia i Star Wars). Det är så uppfriskande för den kvinnliga folkhälsan med tjejer som räddar världen lika bra som killar.

Så tuffa tjejer och smart humor är det som kommer att få mig att titta vidare på Supernatural. Jag ger den säsong ett. Sedan får vi se.