Igår satt jag och tittade på MTV:s gamla program 120 minutes från 1992 när de besöker Stockholm och den legendariska skivbutiken Pet Sounds. Ljudet är inte vidare men det är trots allt ett härligt nedstamp i ett Sverige fjärran från idag.

Paul King har fått ett antal svenska band till skivbutiken för att snicksnacka lite om deras karriär och framtid. Vi får bland annat se Popsicle, löjligt snygga Thåström med sitt Peace Love & Pitbulls, Whipped Cream och Stars on Mars.

Det som slår mig är hur oerhört dåligt medietränade de svenska popbanden är. Och vilken dålig engelska de talar. Nu – 17 år senare – är alla så vana vid hur man ska framstå i tv efter mängder av tv-tittande från USA så svenskar framstår som snackiga, trevliga och roliga. Då – 1992 – var de tystlåtna, buttra och svåra – exakt så som fördomen om svenskar lyder.

Den mest svårpratade var nog Andreas Mattsson i Popsicle som bara stod och mumlade lite ouppfattbara ord.

Men samtidigt kan jag tänka mig hypen och paniken när coole Paul King tar sig till lilla Stockholm och de här banden – fast mellan det sena åttiotalets syntslingor och innan den riktiga indien slår igenom på alla fronter – ska står där och försöka säga något smart inför den gigantiska MTV-publiken (som det faktiskt var på den tiden).

Se själva här: