Nu måste jag rensa ur en tio, tjugo flyttlådor med kläder och prylar från min uppväxt som mamma och pappa är lite trötta på här hemma. Jag tänkte att jag bara skulle slänga allt så det blir gjort snabbt. Det första jag skymtade var min vita fuskpäls som jag trodde brann upp i Frankrike 1998. Men nej, den ligger där lite missfärgad och svedd men fin ändå. Nu vet jag att jag inte kommer att ha hjärta att slänga en enda sak. Varenda pinal kommer att ha en nostalgisk historia att berätta.