När man trodde att min kille inte kunde gå längre för att uppfylla klyschan för ”kulturell medelklass på Södermalm som jobbar med kreativa saker” så investerar han i en espressomaskin med mjölkskummare.

”Det kan ju vara trevligt att ha när man få besök”, säger han (för själv är han inte jätteförtjust i kaffe).

Den elektroniska utrustningen i det här hemmet gör att tankarna snarare förs till en framgångsrik hälares bostad än en så kallad ”early adopter”. Men jag klagar inte. Jag får se filmer med fantastisk bildkvalitet, testa de nya Apple-produkterna medan de fortfarande ryker av färskhet och nu även dricka en Cappuccino de där två gångerna i månaden jag är sugen på det.

Ikväll ska alla ut. Min kille med sitt gäng. Mina syrror plus en hel skvadron influgna från Barcelona, Uppsala, ja överallt. Kompisar. Det är nämligen kvällen då vi som en gång regerade Debaser Slussen ska återvända och ta revansch. Ut med 20-åringarna och in med de som fyllt 30.

Reclaim Debaser.

Och jag fick en migränattack igår kväll och mår fortfarande kasst av det. Lite molande huvudvärk, lätt illamående.

Så jag steker sju scampi, kokar linguine och sitter i soffan och tänker på hur rolig en bal på slottet, förlåt, hur rolig en indiedans på Debaser kan vara.

Idag snöar det så då drömmer jag mig tillbaka till några av sommarens fester istället.

Jag och Mats en av många kvällar på Trädgården under Skanstullsbron.

Fest i Malmö med systrarna Collin, favorittvillingarna Bergquist och Sandy.

Båtfest i spanska byn. Skumpalunch.

Byfest i spanska byn: Vodka Limón-drinkar, 3000 personer som dansar och han i vit skjortas tv-team som förföljde oss.

Jag mötte upp min kille på Söderhallarna (hej inredningsdesign à la nittonhundranittiotvå!). Han köpte tre påsar fulla med finvin och sedan sa han att jag fick välja exakt vad som helst i hela saluhallen till middag. Jag bara O_O

Sedan drabbades jag av svår beslutsångest och började fundera på Big Mac för att lugna ner mig. Och så blev det småplock. Mozzarellasallad. Skagenröra. Kycklingspett. Potatisgratäng. Små, små citron- och marängpajer. Oxfilé. Sås.

Nu: räkna ner minuter tills det blir dags att äta middag.

Igår köpte jag Vi barn från Bahnhof Zoo på dvd. Det var en av mina favoritböcker när jag gick i mellanstadiet. När man bor i en by med 400 invånare på landet blir man liksom sugen på att läsa om misär i storstäder. (Lite samma sak som att man självklart lyssnar på Ebba Grön och försöker förstå hur de kan gnälla om förortslivet och att det inte finns något att göra när det går TUNNELBANA in till Sverige största stad medan man själv passar de tre bussar som går per dygn in till Sveriges åttonde största stad).

I alla fall. Den här boken var jag tokig i. Heroin och prostitution och avtändning och den där pojkvännen Detlef som sålde sin kropp vid stationen. Herregud vilken misär. Och sedan råkade David Bowie vara med i filmen. Som jag älskade David Bowie som barn! Efter att ha sett min favoritbarnfilm Labyrinth första gången var jag hopplöst förälskad i Jareth – The Goblin King.

Nu är jag bara lite rädd att jag ska bli besviken då jag inte har sett filmen sedan jag var kanske 13.

När jag blir gammal, typ fyrtiofem, femtio år, ska jag se ut som en blandning mellan Herta Müller och Donna Tartt. Jag har alltid haft en förkärlek till mörkt hår i dramatisk page, blek hy, knallrött läppstift och helt svarta kläder. *längtar*

Så här såg jag ut när jag var 17-18 år:

Idag tog jag mig tid för julklappsshopping mitt på blanka dan. Först lunch med Johanna och av en slump satt min syrra Anna på samma ställe och lunchade och vi upptäckte varandra genom ett random telefonsamtal.

Sedan shopping i musikaffärer, klädaffärer, skoaffärer, bokaffärer, ja helt enkelt alla affärer som tänkas kan. Ett pit stop för kaffe och sedan vidare igen. Skrattade åt att de åländska körkorten gäller i femtio år. Man har samma foto när man är 20 som när fyller 70 liksom. *älska konstiga saker*

Sedan mötte jag upp min kille, strövade runt på Åhléns och därefter hem för att spana in prinsessklänningar på Nobelprisutdelningen.

Förra veckan var jag på Stadshuset och intervjuade Nobelkocken Gunnar Eriksson. Om ni är sugna på att läsa lite om det kan ni klicka här.

Foto: Johanna Karlsson

Om ni har lust finns det här en intervju jag gjorde med författaren/journalisten Björn af Kleen för ett tag sen. Där berättar han bland annat om hur det kändes att dricka te med de svenska baronerna som bor i sina slott och hur han sedan blev stämd på en miljon kronor. Läs här.

Det finns mycket jag skulle kunna säga om vår sittande regering men det enda jag kan få fram är skämskudden just nu. För har ni hört om deras nyskapande och riktigt spännande förslag som ska locka unga väljare?

Inte? Håll i er!

Moderaterna vill skapa virtuella poliskontor. Ja, du läste rätt. De tänker att Second Life är nytt, hett och attraktivt. Ursäkta mig men självdog inte Second Life strax innan CSI NY gjorde ett avsnitt om det? Och när var det? Två år sedan?

Det verkar dock inte hindra de nytänkande moderaterna. De säger nämligen så här:

Cyberpoliserna ska också kunna nätvandra, istället för att nattvandra.

(Här tog jag en tiominuterspaus från artikeln för att min ansiktsrodnad skulle lägga sig, red. anm.)

– Man ska visa att man finns och ge trygghet. Polisen kan nätvandra som avatarer i de virtuella världarna men också i andra populära communitys. Det finns 200 miljoner användare av myspace så det finns att göra.

När slutade folk använda Myspace förresten? Jo, när Facebook tog över för tre och ett halvt år sedan!

Det enda jag kan säga om detta är: Lycka till Moderaterna! (Kanske får ni med er Anton Abele, fast det har ni ju redan kom jag på)