Igår köpte jag Vi barn från Bahnhof Zoo på dvd. Det var en av mina favoritböcker när jag gick i mellanstadiet. När man bor i en by med 400 invånare på landet blir man liksom sugen på att läsa om misär i storstäder. (Lite samma sak som att man självklart lyssnar på Ebba Grön och försöker förstå hur de kan gnälla om förortslivet och att det inte finns något att göra när det går TUNNELBANA in till Sverige största stad medan man själv passar de tre bussar som går per dygn in till Sveriges åttonde största stad).

I alla fall. Den här boken var jag tokig i. Heroin och prostitution och avtändning och den där pojkvännen Detlef som sålde sin kropp vid stationen. Herregud vilken misär. Och sedan råkade David Bowie vara med i filmen. Som jag älskade David Bowie som barn! Efter att ha sett min favoritbarnfilm Labyrinth första gången var jag hopplöst förälskad i Jareth – The Goblin King.

Nu är jag bara lite rädd att jag ska bli besviken då jag inte har sett filmen sedan jag var kanske 13.