Det bästa jag vet är när någon av ens favoritbloggare åker utomlands till en rolig plats och dokumenterar resan med vackra bilder eller smarta och roliga texter. Under nyårshelgen har det varit som julafton för mig (det där julafton-uttrycket fick mig att tänka på en av alla våra tusen skolresor vi gjorde i gymnasiet. En av våra lärare skrockade åt en hovmästare på en restaurang i Bryssel när hela vår klass trillade in en måndagkväll och restaurangen gapade tom. Han bara: ”It’s Christmas for you” på svengelska med skånsk brytning. Kyparen bara: ”No Sir, it’s September”.)

I alla fall. En resa blåser ju alltid nytt liv i en blogg – oavsett hur bra den är i vardagen. De flesta får ny inspiration av miljöombyte och foton blir alltid härligare med nya kulisser. (Förutom när jag reser och får koncentrationssvårigheter när internet är långsamt på hotellet och bilder tar tio år att ladda upp och jag bara vill ut på stan/till stranden igen).

En av mina all time favoritbloggare är Jazzhands. Hon har precis flyttat till L.A. Det finns få städer som jag är mer fascinerad av. L.A är så konstigt, utspritt och stort som Skåne, låga hus, glamour, fattigdom, drömmar, ytlighet, motorvägar och en pust av gammal Hollywoodflärd från Marilyns tid liksom. Och så får man helt plötsligt följa med en annan persons äventyr i stan. Läs Jazzhands här.

En annan bloggare som är i L.A som jag läser: Jennie Hammar (som visserligen verkar ha tagit en semester i Mexiko över nyår men det ger ju bara ännu mer bonus till resebloggandet).

Vackrast bilder tar ju Sandra Beijer på Nio till Fem. Är hon inte i London så åker hon till Moskva, Paris, New York eller Marocko. Varje gång är det lika roligt att få följa med via bilderna.

Sedan tycker jag att Sofi Fahrmans blogg har blivit så fantastisk sedan hon flyttade till New York. Det är glamour, tips på småsaker, foton på cupcakes och såklart kläder en masse. Kortfattat, kul och daglig N.Y-dos.

Det är kanske min favoritgrej med bloggar – det känns som att man får åka på resa med någon man gillar fastän man sitter kvar i ett iskallt Stockholm.