Igår kväll när jag och min kille stod och lagade mat sa han att han hade ett möte inbokat klockan 13 idag. Jag bara: ”det är ju då vi har tvättid”. Då blev det tyst i ungefär fem sekunder och sedan följdes tystnaden av ett glädjetjut. Därefter gjorde han den där segerdansen som ser ut ungefär som att man håller i en brödkavel som man sedan snurrar runt – lite som att röra i en stor gryta. Därefter utropade han något om att han hoppades på att tunnelbanan skulle vara sen på vägen hem varpå han utstötte ytterligare ett glädjetjut.

Man kan nu inte bli sur på någon som är så icke-manipulativ. Hade han ”råkat” boka mötet exakt under tvättiden och sedan lite halvfalskt sagt att ”oj, jag är ledsen att jag dubbelbokade mig – är det okej att du tar hand om tvätten?” så hade jag blivit irriterad. Men nu liksom: ful segerdans, fullkomlig lycka, ärliga glädjetutrop – det är ju nästan så man drogs med i hans glädje.

Synd bara att det var jag som fick ta tvätten.