När man inte vill blogga om kylan men bloggar ändå
avJag kan inte blogga för att jag vägrar tjata om kylan. Tyvärr är kylan det enda jag tänker på och då uppstår lite av ett moment 22.
Igår kväll skulle jag på ett möte. Jag halkade runt i Vasastan och försökte ringa för att komma in genom en dörr. iPhonen bara: ”det är för kallt och jag tänker långsamt då”. Sedan funkar inte touch screenen med vantar. Jag trodde på allvar att jag skulle behöva svänga förbi sjukan och kapa av fingertopparna på högerhanden efteråt så de inte skulle bli svarta och sprida dödkött genom hela armen.
Idag tog jag mig otroligt nog till Skånegatan för att luncha med en av mina gamla bästisar Joanna. Jag bara: ”här går man och halkar och halvtrillar på isiga trottoarer, sen har man halsbränna och ont i ryggen och fan…” och så tittar man på henne och hon har fyra veckor kvar till förlossning och man bara: ”äh, det var inget”.
Vi åt i alla fall rödcurry (excellent val vid magkatarr för övrigt), snackade ihjäl oss, gick till Gildas för en kaffe och promenerade till Götgatan och sa hejdå. Där mötte jag min kille och vi kollade akademibokhandeln på Skrapan. Älskar bokhandlar. De har dessutom massor av magasin.
Tyvärr hämtade min kille ut 21 timmars cykel-DVD på posten som han nu tittar på. Jag sitter i DVD-kö med Buffy säsong 6. Önskar jag hade en till tv. Och ja, jag skulle ju kunna ta en av laptopsen och gå in i sovrummet och titta så men det är så trist med liten skärm och det känns så studentrum att ligga i sängen och kolla.
(Men nu sa han precis: ”vill du inte titta på lite Buffy nu? Jag har ju redan sett en hel skiva.”)