I fredag var jag på något så absurt som en en och en kvartstimmes käkledsbehandling. Det innebär i korta drag att en pigg kille i tjugoårsåldern masserar en både utanpå och inne i munnen. Inga konstigheter med det. Innan the magic happened frågade pigga killen om jag hade en tendens att smälla ihop käkarna när hand stoppades in. Jag svarade att min erfarenhet av andra människors händer i min mun var något begränsad men jag trodde inte det skulle vara någon fara. Sedan påpekade han att mina käkmuskler var så spända så det kändes som att han masserade ben istället för muskel. *tufft*

Sedan sov jag en hel natt utan att pressa sönder min käke för första gången på nio år.

Härliga tider.