Nu anlände vi till förminglet inför Blur-filmen. Vi har redan gjort en Blur-tipsrunda och nu blir det premiärvin. Sedan sju timmar Britpop från 90-talet. Dör en smula här. 

Vi började med italiensk middag ute, jag och Anna. 

Idag har jag och Johanna haft ett första genombrott i vårt grävjobb som vi pysslar med de närmaste månaderna. Framtiden ser lovande och rolig ut.

Annars lider jag av halsont och förkylning. Det kureras med sushi från goda Sono och alldeles ljuvliga cookies från Subway. Upptäckte igår hur fantastiska de var på kakor. Jag vet att jag kommer att köpa med mig en liten påse med ljusa cookies med vit choklad och macadamianötter varje dag framöver.

Inatt ska jag krya på mig för i morgon eftermiddag inleder jag helgen med en 75-minuters kroppsterapeutisk behandling (fyra massagesorter i en behandling. Yay!), middag med Anna på någon restaurang vid Hornstull, premiären av dokumentärfilmen om Blurs återförening ”No distance left to run” (kommer gråta – känner det redan på mig) och därefter indieefterfest på Strand strax intill bion. Så oerhört lovely kväll!

Bild jag skrattar åt idag: Den här!

För en vecka sedan interjvuade jag genomtrevlige Joel Alme inför det skivsläpp han gör idag. Läs gärna intervjun här och lyssna på låtarna här under (lade in The Queen’s Corner trots att den kommer från förra skivan för att den i alla fall hade en musikvideo).

Min kompis Johanna plöjer just nu Grey’s Anatomy-boxarna och slängde under eftermiddagen ur sig att jag har samma mun som Izzie. Katherine Heigl som spelar Izzie är ju kanske den snyggaste jag vet i hela Hollywood och jag har for the record inte en mun som ens påminner om hennes. Min mun är kanske halva Izzies storleksmässigt och påminner i värsta fall kanske mer om Robbie Williams.

Men jag lever på den där komplimangen fortfarande ändå.

De senaste veckorna har det skrivits om fejkade grupper på Facebook – grupper som först heter en sak och sedan, när tillräckligt många medlemmar har uppnåtts bytt namn till något helt annat.

Strax efter jordbävningen på Haiti startades en Facebook-grupp vid namn ”2 kronor per medlem till jordbävningsoffren i Haiti”. Det dröjde inte länge förrän medlemsantalet översteg 200 000 medlemmar.

Det stod att när gruppen nådde X antal medlemmar skulle den hemliga sponsorn träda fram och skänka två kronor per medlem till katastrofen i Haiti.

Avsändaren var två vanliga svenska namn som är omöjliga att googla fram. Fotona på personerna bakom grupppen såg suspekta ut och deras nätverk var litet – kanske 60 vänner.

Om ett seriöst företag skulle vilja skänka pengar till jordbävningskatastrofen skulle de självklart inte vara hemliga. Det säger ju sig själv och faller på sin egen orimlighet. Om ett företag vill skänka pengar och skapa goodwill vill de självklart också synas. Inget seriöst företag skulle hålla en sådan sak hemlig och ”träda fram” efter flera dagar.

Med andra ord kunde man med tio sekunders källkritik version 1A komma fram till att gruppen var bluff. Men det hindrade inte folk att gå med i den. Bland mina vänner var det flera som anslöt sig.

Idag skrev Sydsvenskan att fotot på en av gruppens grundare var taget från smittskyddsföreningens hemsida – ett foto på en kvinna som inte förstod något men som givetvis kände obehag inför att bli indragen i denna bluffhärva.

Några minuter senare bytte gruppen avsändare till Svenska nekrofilföreningen.

Vidrigt men knappast oväntat!

Det som överraskar mig är att över 200 000 svenskar har gått på det här. Inte bara ”vanligt folk” utan journalister, folk som jobbar med kommunikation och folk med lång akademisk bakgrund – alltså folk som borde kunna källkritik och ifrågasätta avsändare på sina fem fingrar. I sömnen.

Nästa gång det är dags med medlemskap i Facebook-grupper: tänk ett varv till. Och skänk istället pengar till Haiti via Rädda barnen, Röda korset, Läkare utan gränser, UNICEF eller annan trovärdig organisation.

Läs mer här.

Idag, mellan research, storslagna reportageidéer och bildgooglingar av New Kids On The Block snyggaste medlemmar lyssnade vi på den här låten – Stay Another Day med East 17. Åh, vad ful stil de där killarna hade men vilken lysande låt det är! Men visst skulle en så bra låt aldrig produceras så där om den skrivits idag? Den är liksom så långsam. Men bra ändå.

Jag fattar inte vad det är för fel på mig. I natt vaknade jag prick klockan 03.00 med den värsta frossan jag har känt sedan barndomen. Jag bara skakade okontrollerat och hela min kropp kokade. Det tog kanske tio minuter för mig att ens klara av att gå upp ur sängen. Sedan slängde jag i mig Ipren, tog tempen (FEBER!) och rotade fram flanellpyamasbyxor, varm filt och extra tröja. Därefter gick jag skakandes och lade mig igen och somnade om. Nu mår jag sådär. Ont i kroppen men just nu ingen feber. Men på något konstigt vis sitter fross-känslan kvar i hela kroppen.

Och så har man en massa viktigt inbokat idag som man inte kan strunta i. Önskar jag hade utrustning hemma så jag kunde kolla mitt crp för att få reda på om jag har någon infektion eller liknande. Man går ju liksom inte och tar upp läkartider för att man råkade ha feber en natt.

Var det bara jag som inte hade koll på vilken helgdag det är idag i USA? Jag såg en massa holiday-snack i min Twitter-feed och blev väldigt skeptisk. Sedan iPhone-googlade jag mig fram till att det faktiskt var något som heter Martin Luther King Jr. Day i USA idag. Den inträffar den tredje måndagen i januari varje år och alla är lediga.

Hur kan en sådan sak bara gå mig förbi sådär i flera år?