Igår kväll när jag och min kille stod och lagade mat sa han att han hade ett möte inbokat klockan 13 idag. Jag bara: ”det är ju då vi har tvättid”. Då blev det tyst i ungefär fem sekunder och sedan följdes tystnaden av ett glädjetjut. Därefter gjorde han den där segerdansen som ser ut ungefär som att man håller i en brödkavel som man sedan snurrar runt – lite som att röra i en stor gryta. Därefter utropade han något om att han hoppades på att tunnelbanan skulle vara sen på vägen hem varpå han utstötte ytterligare ett glädjetjut.

Man kan nu inte bli sur på någon som är så icke-manipulativ. Hade han ”råkat” boka mötet exakt under tvättiden och sedan lite halvfalskt sagt att ”oj, jag är ledsen att jag dubbelbokade mig – är det okej att du tar hand om tvätten?” så hade jag blivit irriterad. Men nu liksom: ful segerdans, fullkomlig lycka, ärliga glädjetutrop – det är ju nästan så man drogs med i hans glädje.

Synd bara att det var jag som fick ta tvätten.

Det bästa jag vet är när någon av ens favoritbloggare åker utomlands till en rolig plats och dokumenterar resan med vackra bilder eller smarta och roliga texter. Under nyårshelgen har det varit som julafton för mig (det där julafton-uttrycket fick mig att tänka på en av alla våra tusen skolresor vi gjorde i gymnasiet. En av våra lärare skrockade åt en hovmästare på en restaurang i Bryssel när hela vår klass trillade in en måndagkväll och restaurangen gapade tom. Han bara: ”It’s Christmas for you” på svengelska med skånsk brytning. Kyparen bara: ”No Sir, it’s September”.)

I alla fall. En resa blåser ju alltid nytt liv i en blogg – oavsett hur bra den är i vardagen. De flesta får ny inspiration av miljöombyte och foton blir alltid härligare med nya kulisser. (Förutom när jag reser och får koncentrationssvårigheter när internet är långsamt på hotellet och bilder tar tio år att ladda upp och jag bara vill ut på stan/till stranden igen).

En av mina all time favoritbloggare är Jazzhands. Hon har precis flyttat till L.A. Det finns få städer som jag är mer fascinerad av. L.A är så konstigt, utspritt och stort som Skåne, låga hus, glamour, fattigdom, drömmar, ytlighet, motorvägar och en pust av gammal Hollywoodflärd från Marilyns tid liksom. Och så får man helt plötsligt följa med en annan persons äventyr i stan. Läs Jazzhands här.

En annan bloggare som är i L.A som jag läser: Jennie Hammar (som visserligen verkar ha tagit en semester i Mexiko över nyår men det ger ju bara ännu mer bonus till resebloggandet).

Vackrast bilder tar ju Sandra Beijer på Nio till Fem. Är hon inte i London så åker hon till Moskva, Paris, New York eller Marocko. Varje gång är det lika roligt att få följa med via bilderna.

Sedan tycker jag att Sofi Fahrmans blogg har blivit så fantastisk sedan hon flyttade till New York. Det är glamour, tips på småsaker, foton på cupcakes och såklart kläder en masse. Kortfattat, kul och daglig N.Y-dos.

Det är kanske min favoritgrej med bloggar – det känns som att man får åka på resa med någon man gillar fastän man sitter kvar i ett iskallt Stockholm.

Jag kan inte blogga för att jag vägrar tjata om kylan. Tyvärr är kylan det enda jag tänker på och då uppstår lite av ett moment 22.

Igår kväll skulle jag på ett möte. Jag halkade runt i Vasastan och försökte ringa för att komma in genom en dörr. iPhonen bara: ”det är för kallt och jag tänker långsamt då”. Sedan funkar inte touch screenen med vantar. Jag trodde på allvar att jag skulle behöva svänga förbi sjukan och kapa av fingertopparna på högerhanden efteråt så de inte skulle bli svarta och sprida dödkött genom hela armen.

Idag tog jag mig otroligt nog till Skånegatan för att luncha med en av mina gamla bästisar Joanna. Jag bara: ”här går man och halkar och halvtrillar på isiga trottoarer, sen har man halsbränna och ont i ryggen och fan…” och så tittar man på henne och hon har fyra veckor kvar till förlossning och man bara: ”äh, det var inget”.

Vi åt i alla fall rödcurry (excellent val vid magkatarr för övrigt), snackade ihjäl oss, gick till Gildas för en kaffe och promenerade till Götgatan och sa hejdå. Där mötte jag min kille och vi kollade akademibokhandeln på Skrapan. Älskar bokhandlar. De har dessutom massor av magasin.

Tyvärr hämtade min kille ut 21 timmars cykel-DVD på posten som han nu tittar på. Jag sitter i DVD-kö med Buffy säsong 6. Önskar jag hade en till tv. Och ja, jag skulle ju kunna ta en av laptopsen och gå in i sovrummet och titta så men det är så trist med liten skärm och det känns så studentrum att ligga i sängen och kolla.

(Men nu sa han precis: ”vill du inte titta på lite Buffy nu? Jag har ju redan sett en hel skiva.”)

Ja, jag vet att dessa foton snart har ett år på nacken men är det inte kul att någon har upptäckt att Shiloh Jolie-Pitt och Jared Leto har samma klädstil? Nu undrar man bara när Jared ska börja anamma den lite plastiga riddar-trenden.

Vet ni vilken skola som råkar vara en av de mest filmade skolorna i USA? Jo – Torrance High School i Kalifornien. Jag tror vi alla minns hur West Beverly High i Beverly Hills 90210 såg ut. Nämligen exakt som Sunnydale High School i Buffy The Vampire Slayer. Även i CW:s nya version av tv-serien 90210 har de valt Torrance High School som inspelningsplats.

Men det är många andra filmer och tv-serier som har valt denna vackra gamla skola som inspelningsplats. Skin, Not Another Teen Movie och Cursed är några exempel.

Filmen She’s All That som Sarah Michelle Gellars (Buffys) make (Freddie Prinze Jr) spelade huvudrollen i utspelade också sig på Torrance High School. Eftersom Buffy spelades in samtidigt som She’s All That dyker Buffy upp som cameo under en scen i skolans matsal – ser här.

Torrance High School

West Beverly High och Sunnydale High

1. Stänger du av mobilen när du sover?
Nej. Jag stänger aldrig någonsin av mobiltelefonen. Eventuellt på ett flyg då men med stark motvilja. På natten stänger jag numera av ljudet för annars gör you’ve got mail-pipet en galen.

2. Vem såg dig senast naken?
Ja du. Han jag bor med exempelvis?

3. Hur såg du ut på högstadiet?
I sjuan – utväxt permanent, tajt body, superlosejeans (detta var då 1991). I nian körde jag 14-håls Killerboots från Underground i oxblodsfärg. Silvriga skosnören, svarta jeans och grön militärjacka. Fjällrävenrygga i turkos om jag inte minns fel?

4. Hur kommer du se ut om tjugo år?
Som Michelle Pfeiffer.

5. Hur var du på dagis?
Jag har aldrig gått på dagis i hela mitt liv.

6. Hur är du att ha som arbetskamrat?
Bra tror jag. Jobbar effektivt, maskar aldrig, får saker gjort i tid och gärna peppar folk.

7. Har du celluliter?
Men helt ärligt – vad tror du? Paris Hilton har celluliter.

8. Biter du på naglarna?
Nej. Däremot hatar jag naglar och klipper ner dem sekunden de blir längre än en millimeter långa. En fobi jag kanske borde ta i itu med någon gång.  Fast å andra sidan: har hellre rena naglar än långa med en bakterierhärd som döljs av nagellack.

9. Har du något handikapp?

Inte vad jag känner till.
10. Är du rädd för att få hängbröst?
Sedan jag fyllde trettio har jag inte tänkt på annat än plastikkirurgi, restylane och botox. Men det är kanske sånt som går under samlingsnamnet ”30-årskris”.
11. Tror du att Gud är en man eller en kvinna?
Om man tror att även Gud måste delas in i ett specifikt kön så orkar jag inte ens svara. Om man tror på Gud så tror man ju ändå inte att det är en vanlig Svensson-människa som sitter med all makt. Det måste ju vara något annat. Något bortom människans lilla, trånga genustvångstanke i att dela upp allt i kille/tjej.

12. Svär du?
Nej. Läs svaret ovan. *skoja* Klart jag svär men jag tycker att det låter så jävla ouppfostrat och bonnigt att svänga sig med fula ord hela tiden. Därmed inte sagt att jag inte gör det. Försöker bara hålla det till ett minimum i sociala situationer (med folk jag inte känner så väl ännu, bör tilläggas).
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen?
Ett tag knackade på hos mig minst en gång i veckan i ett halvårs tid för att jag var så förbannat trevlig mot dem. Jag vågade aldrig öppna dörren och fick sms och mail från kompisar som bara: ”var hemma hos dig och ringde på men du verkade inte vara hemma – vi kanske kan ses någon annan dag”. Det var då jag fick göra slut med mina Jehovas-dörrknackare.

14. Hur homo är du på en skala 1-10?
Med största sannolikhet noll. *är killtokig*

15. Tror du på utomjordingar?
Nej. Däremot tror jag mer att det är framtidens människor (och nu snackar vi riktigt framtid – tiotusen år framåt) som skymtas på jorden ibland. De har ju utvecklats efter sina förutsättningar (hence the ugly faces), kommit på hur man reser i tid och sedan åker de hit och skakar på huvudet åt alla gulliga människor förr i tiden.

16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad
väljer du?
Spagetti. Eller Linguini. Antingen Carbonara eller skaldjur eller en riktigt satans god bolognese med massor av vin, parmesan, Mutti-tomater, fond och färska örter. Kan ej välja.

17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?

Bönor. Äter bara haricots verts i bönsammanhang. Resten dör jag lite av. Likaså linser. Och minifiskar med huvudet kvar som man måste svälja. Och såklart ALLA inälvor. Jag äter muskler – inte organ. *mitt motto*
18. Har du blivit arresterad?
Man kan inte bli arresterad i Sverige och det är så fruktansvärt störigt med folk som säger det annat än på skämt. Och nej, det har jag inte blivit.
19. Ljuger du?
Så sällan det bara går. Iså fall vita lögner. Hatar att ljuga eller föra folk bakom ljuset. Så vidrig känsla i kroppen. Det jag ljuger mest om nuförtin: julklappar och annat hemligt.
20. Har du kysst en polis?
Nej. Däremot var jag jag på en mercy-dejt med två poliser och min syrra typ 2001 eller nåt i Barcelona. Den historian går att läsa här.

22. Har du någonting att dölja?
Nej. Eller inte mer än någon annan skulle jag tro.
23. Vad har du på din nyckelknippa?
Nycklar till lägenheten och postfacket,

24. Är du/har du varit gift?
Haha, nej!

25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojk-/flickvännen från
krogen?
Om han av någon anledning skulle behöva en ledsagare så skulle jag ju komma. Men han brukar ta sig hem utan mig.

26. Kan du laga cyklar?
Nej. Det har jag min cykeltokiga kille till. Inte för att jag ens äger en cykel – men han äger tre stycken klenoder som bor i vårt vardagsrum. *mysigt*

27. Kan du fixa med bilar?
Eh. Jag kan inte tanka. Eller jag har klarat det helt själv en gång. Men då grät jag nästan av ångest då tanklocket satt fast.
28. Brukar du köra om?
Ja. Ofta.

29. Kan du baka bröd?
Ja, men jag hatar att baka. Köpte en brödmix för ett år sedan. Den står kvar i skafferiet.

30. Vet du hur man frostar av en frys?
  Det gör jag inte. Har en självavfrostande frys. <3

31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i?
Buffy the Vampire Slayer. Eller nej, den blir så deprimerande i säsong sex och framåt. Så kanske Gossip girl. Där är folk snygga och har ganska kul. Annat alternativ: How I met your mother. Härlig stämning liksom.

Jag gick med mina systrar och min kille på Avatar 3D ikväll. Förutom att hela Rigoletto var en enda kö/ångest-hellhole/klaustrofobisk folkmassa var det trevlig. Först stå i kö i tusen timmar för att hämta ut biljetten från den enda (!) biomaten. Det var praktiskt för oss ”som inte vill stå i kö”. Att sedan ta sig från kassorna till popcornförsäljningen var lika smidigt som ett helt vanligt episkt krig i stil med Troja.

I alla fall. Kul med knasiga 3D-glasögon. I alla fall när min syrra fick sätta dem ovanpå sina vanliga glasögon. Synd bara att 3D-effekterna var mer imponerande i Alice i Underlandet-trailern än i själva filmen.

Dock kan jag inte säga annat än att Avatar var underhållande, vacker, visuellt mäktig och så vidare. Trots att den var så lång märkte jag endast det på grund av träsmaken i baken.

Men om vi nu ska vara hårda räcker det att se Avatars trailer och tänka att samma sak händer i tre timmar. Inga överraskningar där inte. Men good enough.

Jag är lite sugen på den nya tv-serien Life Unexpected som har premiär på CW i USA den 18 januari (och kan med andra ord streams lagligt timmen därpå för oss i Sverige). Den handlar om en 15-årig tjej som har hoppat runt mellan fosterfamiljer hela sitt liv och vill nu bli myndig. För att lyckas med det måste hon ha namnunderskrifter från båda sina biologiska föräldrar som hon aldrig har träffat. De är i trettioårsåldern, är inte ihop längre och ganska omogna. Till slut bestämmer rätten att 15-åringen inte blir myndigförklarad utan måste flytta in med delad vårdnad av sina biologiska föräldrar vilket antagligen kommer att ge upphov till dråpligheter, besvär och smöriga, djupa insikter om kärlek.

Det sägs att pilotavsnittet i alla fall var jättebra och trailern känns helt okej för en vardagsserie som man kan följa när andan faller på.

Idag har traditionenligt varit en slappardag deluxe. Jag och min kille köpte på oss ett lager mat, snacks och cola redan i förrgår kväll för att liksom slippa gå utanför dörren idag. Istället har jag maratonkollat Buffy säsong fyra, spelat New Super Mario och Nintendo Wii och ätit pizza och chips. Jag bytte ut pyjamasbyxorna för två timmar sedan. Lovely.

Igår var vi på middag hos kompisar. Åtta personer, sjuhundra flaskor skumpa och vin, en fantastisk trerätters lagad från scratch och roligt häng till klockan var runt fyra. Sedan promenad i iskall snö mellan Slussen och Skanstull.

Nej, nu ska jag vässa Nintendotummarna och följa med på en snöbana.