De här senaste dagarna alltså. Magknip deluxe skulle vi kunna säga. Jag började må dåligt i onsdags och för varje timme som gick eskalerade det. Det var som en magkatarr och en urinvägsinfektion i ett. En riktig ett plus ett blir tre-känsla.

I onsdags eftermiddag intervjuade jag en fantastisk trevlig popstar och sedan kved jag mig hem och hallucinerade om att få lägga mig i soffan och bara dö en smula av smärta.

När jag kom in i trapphuset insåg jag att jag hade glömt nycklarna hemma på morgonen. Jag var alltså utelåst, kall och med smärtor i stil med små fåglar som cirkulerade runt mitt huvud.

Min kille skyndade sig hem men det tog ändå en timme av trapphussittande innan jag kom in. Var en sekund från att börja gråta.

Sedan dess har jag inte kunnat röra mig så mycket. Typ bara suttit i en sned ställning med fett hår och stirrat framför mig. Nu har jag dragit i mig lite mediciner så nu hoppas jag på att det här ska lägga sig.

Annars lägger jag in mig på operationsbordet så får de operera mig till en huvudfoting.