Imorgon börjar verkligheten igen. Det var ju tre veckor som bara liksom flög förbi. Förutom en hektisk vecka i Helsingborg där utekvällarna avlöste varandra och blandades upp med julfirande, hotellbrunch, Köpenhamnsutflykt och återträffande har jag knappt gjort någonting. Jag hade ju storslagna planer på utgång mitt i veckan, långa fikor, lite planlös shopping och annat livsnödvändigt. Istället har jag mest suttit inomhus med filt och tittat på Buffy. Och beundrat alla mina julklappar givetvis.

Melankolin som uppstår då ledighet övergår i vardag sammanfattas kanske bäst av Broder Daniel. Dessutom vet jag inte hur många kvällar i Helsingborg som man stod och marscherade på stället med en arm i luften till just den här låten under julveckan.