Har ni sett Let’s dance-studions tak? Den innehåller i runda slängar fyrahundra miljoner lampor. Tråkigt nog var de inte tända när jag var där så temperaturen låg på c:a 12 grader där. Fick campingvibbar av kylan. Annars mycket spännande. 

I helgen var min sextonåriga kusin på besök. Vi kan kalla henne Jenny Humphrey för enkelhetens skull. Med andra ord är man mossig hur man än gör. Inte för att hon säger det – hon tycker alldeles säkert att jag är urhipp. För att vara urgammal vill säga.

Jag försökte ställa tillbaka min hjärna till 16-årsåldern och synkronisera den med vad som gäller nu. Därför släpade jag ner henne till Sergelgångens skobutik ”DNA” ”för att här brukar Kenza och Blondinbella köpa skor – titta här, jag tror minsann att det är just dessa Kenza köpte i veckan fast med högre klack”.

När jag fick syn på Natascha Peyre på Topshop tog vi givetvis ett ärevarv bland maternity-klädstängerna bara för att lillkusin skulle få se en glimt av denna kändis. ”Vad kort hon är – åh, herreguud, jag har verkligen SETT Natascha Peyre”.

Det gick hem.

Sedan släpade jag med henne till Le Café som den här månaden huserar på White Room vilket är en klubb tonåringar i hela landet med insikt i modebloggsvärlden givetvis känner igen. ”Åh, jag har nästan varit på White Room”.

Jag trodde nästan att jag hade rott hem det. Med grädden på moset ”att jag intervjuar kändisar” tills hon började prata om Paradise Hotel-Cimon och jag och min syrra med flit uttalade Cimon som Kimon. Då insåg vi att hon på riktigt hade en tonårscrush på denne pöjk. ”Och han godkänner inte min friend request på Facebook. Fast det gjorde Erika Johnsson. Hon verkar i alla fall gullig”.

Jag är officiellt gammal.

Ni glömmer väl inte att säsong åtta av tv-serien 24 har sverigepremiär ikväll klockan 20.00 på TV 400? Jag kommer sitta bänkad. För att riktigt peppa tycker jag ni ska läsa Weird Sciences två roliga inlägg här och här.

Jag är ju tämligen besatt av spansk indiemusik. Eller indie och indie – spansk musik som åtminstone brukar klassas som lite egensinnig och utstickande jämfört med latinskvalet som annars gärna spelas på radio och mainstreem-uteställen.

Idag tänkte jag introducera er till Amaral – det är en grupp bestående av sångerskan Eva Amaral och hennes bandkompanjon Juan Aguirre. Amaral brukar gå under rubriken ”folkrock” med viss alternativ prägel och kännetecknas av sina ofta finurliga texter. De har till och med gjort ett coolt samarbete med Moby.

Här kommer ett axplock av Amarals låtar som jag verkligen tycker att ni ska lyssna igenom. Det finns mer musik än Ricky Martin på spanska så låt inte spanskan stoppa er.

Ikväll är det ju dags för Stora bloggprisgalan på Nalen där Sveriges bästa bloggar ska koras. Jag ska direkt dit i morgonens smink och möta upp min syrra Anna och förhoppningsvis trilla in i en massa trevliga bloggare. Om vi inte ses där ska jag försöka mms-blogga lite från själva galan.

Nu har intervjun med min tonårsidol Brett Anderson publicerats. Om du är intresserad – ta en titt här.