Jag funderar över vilken musikstil som förknippas med fulast klädstil. Egentligen respekterar jag all form av subkulturklädsel för även om det är fullständigt vidrigt ful så har någon i alla fall ansträngt sig lite istället för att bara glida runt som den grå oformliga massan. Att bara köra ”vanlig” stil är just samma sak som att vara ”allätare” när det gäller musik. Trots att jag själv lyssnar på en brokig samling musikverk är det skillnad på att passivt ta in radioskval och kalla sig ”allätare” och aktivt ta över rodret på sin musiksmak och gilla konstiga saker.

Samma sak med kläder. Folk får se ut som de vill men de som bara trillar in på Gina Tricot/Dressman/JC och rullar ut iklädd det som provdockan hade på sig är lika passiva som radioskvalslyssnarna.

Jag gillar folk som styr sin egen smak oavsett vad de gillar att lyssna på eller klä sig i. Aktiv bättre än passiv. Ja, ni fattar.

Tillbaka till fulast klädstil i samband med musikstil: eurotechnon tänker jag. De med vit kabelstickad polo, luftiga ljusa jeans, mockakängor med träklack och bomberjackor lyssnade under nittiotalet på 2 Unlimited. Det måste ju ändå räknas som det fulaste av allt. Om de ändå hade vågat ta steget mot riktig techno, kört Docklandssvängen och hela paketet med neonbyxor och knasig frisyr hade respekten vuxit. Men eurotechno. Så sjaskigt E-Type över alltihop.