Jag tycker för övrigt att det är så kul med stockholmarnas ord ”landställe”. I resten av Sverige brukar man säga att man ska till ”stugan” såvida ens ställe på landet inte är en herrgårdsliknande byggnad. Dessutom är själva ordet ”landställe” istället för det kanske mer gångbara ”lantställe” ännu roligare. Nu tror jag visserligen att båda orden är gångbara och halvkorrekta men man säger ju exempelvis ”lanthandel” och inte ”landhandel”. Men egentligen är det väl något gammalt tyskt låneord/uttalsregel/stavningsregel. De uttalar ju sista D:et i ett ord som T. I vilket fall som helst: stockholmares sommarstugor låter så flärdfulla och gigantiska – som att alla äger ett mindre slott med tillhörande mark, skog, betjänter, kokerskor och påklädare någonstans utanför tullarna istället för en mer modest stuga.