För tolv år sedan såg jag ut så här. Det som slår mig är att luggen var väldigt kort. Men det var väl någon brittisk sångerska i något obskyrt indieband som såg ut så och så körde jag på samma grej. Minns inte faktiskt för att vara ärlig. Det enda jag kommer ihåg av den där luggen är att den stod rakt upp som en åttiotals-stubblugg varje morgon när jag vaknade och det tog hundra år av hårspray och hårfön för att få ner den.

En annan detalj jag gillar är den orangea träningsjackan köpt i en fransk second hand-butik. Jag minns att den fick mig att känna att jag var med i Trainspotting. På ett bra sätt alltså. Hur det nu på något sätt skulle kunna vara bra?