Så ställdes mitt plan till Stockholm in för tredje gången i ordningen på grund av Island (som kan fara åt helvete). Hela SJ var utsålt så även om jag hade varit sugen på att lägga 2000 för en enkelbiljett hade det ändå inte gått. I stället trillade jag över ett för mig helt okänt tågföretag som heter Veolia. De körde ett långsamt tåg från Lund till Stockholm så mamma skjutade min till Lund och här sitter jag nu. På tåget som gud glömde. Tåget från helvetet.

Jag har en platsbiljett (för det ingår alltid som de så trevligt skriver på sin hemsida) och sitter i en sovvagnskupé i en soffa/brits med ryggstöd som tar tre personer. Mittemot mig finns en likadan soffa och där sitter också tre personer. Våra ben och fötter blandas som plockepinn i det trånga utrymmet mellan oss. Det finns ingenstans att göra av sitt bagage. Jag har inget bord utan sitter med laptopen i knät. Till Stockholm kommer jag halv ett i natt och jag är redan deprimerad.

Det enda bra var sushin jag köpte i Lund innan avgång – närproducerad, experimentell sushi på bland annat röding, gös, abborreceviche, äkta krabba med majonäs etc – på Rå Epok. Den fick jag dessvärre äta på ett ”lite konstigt” sätt här i boskapsvagnen.

Nu är det bara fem timmar kvar! (*gråter*)