I morgon skulle jag flyga till Skåne. Hela helgen har jag suttit framför datorn och letat efter ny information om vulkaniska askmoln. Nu står det klart att mitt plan såklart inte lyfter. Istället erbjuds en hundra timmar lång bussresa så jag snodde SJ:s sista svindyra biljett och åker tåg ner. Hur jag ska komma tillbaka till huvudstaden är fortfarande osäkert.

Det som har slagit mig när jag har följt nyhetsflödet är människors handfallenhet. Folk sitter fast på flygplatser runt om i världen och uttalar sig i tidningarna: ”Vi har inte fått information och vi har heller inte fått någon mat”. Men herrejävlagud, TA REDA på information då och KÖP mat! Så länge man befinner sig på en flygplats finns ju också någon form av matförsäljning. Om problemet är att man vill att flygbolaget ska betala pommes fritesen så är det ju bara att be om ett kvitto för framtida inlämning. Vad är det för fel på charterskadade svenskar? Finns det verkligen så handlingsförlamade människor så de förväntar sig att personal som hjälper just dem ska stå på stand by och komma med middag? Det är naturkatastrofläge – force majeure – och jag kan garantera att flygbolag, resebyråer och flygplatspersonal jobbar dygnet runt för att försöka lösa situtationen.

Mina tankar går i stället till alla de barnfamiljer som åker busskonvoj från Aten i slitna bussar utan toalett. Fyra dygn i helvetet på något sätt.

För övrigt har min pappa kontaktat spanska lastbilschaufförer åt bekanta som är fast i Spanien. Man måste vara kreativ i katastroftider. (Eller rik. Och varför kostar det hela tiden just 38 000 kronor att ta taxi genom Europa. Har läst det på flera ställen med olika passagerare. Är det EU:s svar på fast pris till Arlanda?)