För tolv år sedan såg jag ut så här. Det som slår mig är att luggen var väldigt kort. Men det var väl någon brittisk sångerska i något obskyrt indieband som såg ut så och så körde jag på samma grej. Minns inte faktiskt för att vara ärlig. Det enda jag kommer ihåg av den där luggen är att den stod rakt upp som en åttiotals-stubblugg varje morgon när jag vaknade och det tog hundra år av hårspray och hårfön för att få ner den.

En annan detalj jag gillar är den orangea träningsjackan köpt i en fransk second hand-butik. Jag minns att den fick mig att känna att jag var med i Trainspotting. På ett bra sätt alltså. Hur det nu på något sätt skulle kunna vara bra?

Nu firar jag Jesu lidande på korset här i min ensamhet. I går kom min bästis sedan 1994, Paula, på middag. Vi åt pasta, drack vin, pratade om den där obekymrade tonårstiden då vi hade världens största självförtroende utan att riktigt förstå det själva. Livet i gymnasiet var helt underbart.

Eftersom min kille är i Spanien och cyklar snabbt ska jag passa på att sno stor-tv:n och bara titta på saker som han inte gillar. Jag tänker ”Det kungliga bröllopet” med Ebba von Sydow, en massa SVT-dokumentärer, någon säsong av Buffy the Vampire Slayer (satsar på tvåan) och kanske Vi barn från Banhof Zoo. Sedan History Channel för fulla muggar, bara gamla kungligheter som gjorde sjuka grejer för hundratals år sedan. Och så Spotify på hög volym för att utröna om MGMT:s nya skiva verkligen är så kass som den framstår vid första lyssningen.

Kanske lite hämt-thai på det?

I morgon blir det middag och utgång med tjejkompisarna som är kvar i stan.

Glad och härlig påsk på er alla!

Den här Broder Daniel-låten, Lemon, var jag och min syster Anna omåttligt förtjusta i som tonåringar. Vi hade till och med en svensk översättning för den.

Det hade vi egentligen till alla låtar som vi gillade eftersom vi satt i bilen under somrarna till och från vår spanska by och då tvingades man komma på sysselsättning av alla de slag så man inte dog tristessdöden på ett tyskt motorvägsställe. ”Bäbis, bäbis, du är sur som en citron”. Så gick en av våra kreativa låtöversättningar av ”Baby, baby, you’re lemon in my eye”.

”You’re so great” med Blur var en annan favorit. Graham Coxon sjöng ut om sin ångest, alkoholism och tragik medan jag och mina systrar mellan Avignon och Perpignan i Sydfrankrike satte i hop en annan svensk text: ”Ledsen, full och fattig. Sover hela dan osv”.

Vi var helt enkelt inte särskilt noga med översättningar, utan körde på det som lät bäst. (Älskar allra mest att vi översatte poorly med fattig med flit).