Nu sitter jag här och skriver på Ronneby Brunnshotell. Men det var inte en barnlek att ta sig hit. På Bromma, när jag stod och luktade på parfymer som bäst gick det ut ett högtalarmeddelande där de efterlyste ”Passagerare Malin Collin till utgång åtta”. Och då var jag inte ens sen. Sedan fick jag åka ett 15-personersplan och piloten varnade för väldigt mycket turbulens ungefär fem gånger vilket innebar att man hoppade runt som en vante där uppe i luften. Jag såg tydligen så sammanbiten ut så att flygvärdinnan frågade hur det stod till.

Väl på Kallinge flygrum (ja, jag säger ”rum” för hela flygplatsen var ungefär lika stor som vårt vardagsrum) hittade jag inga taxibilar. Då började jag ringa till de fyra taxibolag som finns i bygden. Två av dem svarade så här: ”Tyvärr har vi inga bilar i Ronneby men om du väntar fem, sex timmar kan vi kanske ordna det”. De resterande två sa: ”Tyvärr har vi inga bilar alls idag i Ronneby, du får prova ett annat taxibolag”. Flygbusstillgången bestod av en buss som redan hade gått med destination Karlskrona, alltså inte alls dit jag skulle.

Just där och då var jag en sekund från att brista i gråt. Sedan ringde jag Ronneby Brunn – hotellet jag skulle bo på och frågade vad jag skulle ta mig till. De bara: ”Inga problem, min kollega hoppar in i sin bil direkt och kommer och hämtar dig”. Jag bara: *tacksamhetstårar*

Nu är jag här i ett svinstort rum som jag fick direkt trots att incheckningen egentligen inte var förrän klockan 14. Jag har fått lunch och datorn funkar fint och nu ska jag fördjupa mig i hårdrock innan det är dags att transporteras till Sweden Rock.