Den här arbetsdagen drog igång vid sex i morse. Jag tog en taxi till Drottningholms slott och mötte upp två Aftonbladetfotografer där. Konkurrenten var också välbemannade och där stod vi och tryckte med gigantiska teleobjektiv, block, pennor, iPhones och organiserad spaning på alla utfarter som existerade.

Vid strax efter klockan 08 svängde Madeleines silvergrå BMW in på slottet och då skärptes genast nerverna. Klockan 08.40 rullade bilen ut från Drottningholm mot Stockholm och slottet och i baksätet satt en osminkad, lite trött men oerhört glad kronprinsessa. När de väntade på att svänga ut på Ekerövägen knäppte Aftonbladetfotograferna bilder och jag vinkade. Victoria vinkade och log innan de rullade vidare. Sekunden efter ringde jag redaktionen och rapporterade medan fotografen med bästa bilden skickade in bilderna.

Några ögonblick senare såg det ut så här på vår sajt:

Sedan fick vi fortsätta vår väntan. En av fotograferna kastade sig i bilen för att hinna in i fotograffållan vid Slottet innan den stängde (oj, vad jag hade medlidande med alla fotografer och reportrar som satt fast i fållorna hela dagen utan möjlighet att ta en kisspaus. Jag hade typ få ta på mig en Tena Lady om jag hade stått där).

Äntligen öppnade Pressbyrån på Drottningholm och jag och fotograf-Carro började hinka kaffe, kakor och mackor. Strax efter 11 såg vi aktivitet uppe vid Drottningholm och 11.34 rullade en kortege bestående av fyra polismotorcyklar, tre polisbilar och tre säpobilar fram. I limousinvolvon satt resten av kungafamiljen. Silvia vinkade som bara Silvia kan medan Madeleine körde filmstjärnesolglasögon och surfade på sin iPhone.

Nu var det bara Daniel Westling kvar. Ingen visste exakt var han hade sovit men det mesta pekade på Drottningholm. Så vi väntade. Och väntade. Vid halv ett såg vi Daniels mörka Audi rulla in på slottet.

Klockan 13.15 kom en polismotorcykel och bakom den Daniels bil. Vi kastade oss fram men hans bil hade heltonade rutor till skillnad från resten av kungafamiljen så det var svårt att få bilder. Däremot såg jag hur han vinkade och började skratta. Sedan vinkade han igen. Då undrade jag vad han tänkte. Typ: ”om ett par timmar är jag bara helt vanligt Prins av Sverige”.

Efter Daniel Westling packade vi ihop och körde till stan. Sedan jobbade vi ute i vimlet till klockan halv åtta. Då drog vi till vår tillfälliga redaktion på Skeppsbron och skickade texter och bilder. Halv nio gick jag därifrån. Nu är jag hemma och fullständigt urlakad. Men oavsett vad var det ju en sjukt galen och rolig grej att göra.

Förra lördagen körde jag Guns N’ Roses-paparazzi på Sweden Rock och i dag kungajakt. Man kan ju inte klaga på att jobbet är monotont i alla fall.

Så här ser det ut när vi letar prinsessor. 

Dagens arbetsplats. Körde igång vid sex och redan resultat!

I morgon är det jag som täcker det kungliga bröllopet. Egentligen skulle jag ha min första lediga helg på några veckor men när jag fick frågan vid lunch i dag om jag inte kunde köra lite kunglig rapportering på självaste bröllopsdagen kunde jag inte tacka nej. Så vid 06-tiden imorgon bitti går jag på och drar sedan runt på alla viktiga grejer och alla slott hela dagen med min fotograf.

Skoja att det är Aftonbladet man ska köpa på söndag och att aftonbladet.se kommer att vara den hetaste källan för senaste nytt hela dygnet. Ni kan inte ens föreställa er hur fantastisk planeringen för morgondagen ser ut!

Just nu tackar jag min mormor som envisas med att ge bort en prenumeration på Svensk Damtidning till oss barn varje jul. Om det är någon som känner igen prins Kyril av Bulgarien och sådana personer är det liksom jag. En lite oväntad nischkunskap för en simpel nöjesreporter.

Cava-middag med min syrra Anna på Morfar Ginko. Härligt efter en hektisk arbetsdag. 

Den här förmiddagen blev jag förälskad i Sophia Coppolas trailer för filmen ”Somewhere” som kommer i december. Sedan kollade jag min Google Reader och Twitter och såg att exakt alla hade skrivit om den så då tappade jag peppen.

Sedan läste jag en av mina favoritbloggar som hade tagit det här med trailern några varv till. Herregud vilket jobb han har lagt ner och vad oerhört träffande, roligt och sjukt resultatet blev. Läs här om hur Sophia Coppola plagierar sig själv in i absurdum

Nu känns det ju inte lika roligt längre.

En alldeles vanvettigt trött och ihjälfrusen nöjesjournalist har just krupit ner i den drömlika hotellsängen efter en dag och natt på Sweden Rock Festival. Köp Aftonbladet imorgon/idag söndag om du vill läsa om Guns N’ Roses. Nu: godnatt!

Nu sitter jag här och skriver på Ronneby Brunnshotell. Men det var inte en barnlek att ta sig hit. På Bromma, när jag stod och luktade på parfymer som bäst gick det ut ett högtalarmeddelande där de efterlyste ”Passagerare Malin Collin till utgång åtta”. Och då var jag inte ens sen. Sedan fick jag åka ett 15-personersplan och piloten varnade för väldigt mycket turbulens ungefär fem gånger vilket innebar att man hoppade runt som en vante där uppe i luften. Jag såg tydligen så sammanbiten ut så att flygvärdinnan frågade hur det stod till.

Väl på Kallinge flygrum (ja, jag säger ”rum” för hela flygplatsen var ungefär lika stor som vårt vardagsrum) hittade jag inga taxibilar. Då började jag ringa till de fyra taxibolag som finns i bygden. Två av dem svarade så här: ”Tyvärr har vi inga bilar i Ronneby men om du väntar fem, sex timmar kan vi kanske ordna det”. De resterande två sa: ”Tyvärr har vi inga bilar alls idag i Ronneby, du får prova ett annat taxibolag”. Flygbusstillgången bestod av en buss som redan hade gått med destination Karlskrona, alltså inte alls dit jag skulle.

Just där och då var jag en sekund från att brista i gråt. Sedan ringde jag Ronneby Brunn – hotellet jag skulle bo på och frågade vad jag skulle ta mig till. De bara: ”Inga problem, min kollega hoppar in i sin bil direkt och kommer och hämtar dig”. Jag bara: *tacksamhetstårar*

Nu är jag här i ett svinstort rum som jag fick direkt trots att incheckningen egentligen inte var förrän klockan 14. Jag har fått lunch och datorn funkar fint och nu ska jag fördjupa mig i hårdrock innan det är dags att transporteras till Sweden Rock.

Grejer man tänker:

• Varför ser man hela ”Pianisten” igen bara för att den råkar gå på tv? Första gången jag såg den grät jag i tre timmar (eller hur lång den nu är) och sedan mådde jag dåligt i en månad. Nu bara: en gång till.
• Måste man köra tunga, skoskavsframkallande gummistövlar på Sweden Rock imorgon? Har packat ner dem men vill verkligen slippa ha på mig dem.
• Önskar att det var 25 grader och sol imorgon så man hade kunnat jobba lite avslappnat festivalhet som den här kvinnan.
• Att man ska klippa luggen ännu kortare med kökssaxen. Så gör man det helt enkelt.
• Att man tycker det är sorgligt att man i eftermiddags tog en avskedsfika med en av sina bästisar som försvinner i väg runt jordklotet på obestämd tid.
• Varför Guns n Roses måste spela så sent i morgon och hur varje sekund mellan 02-02.30 i morgon natt kommer att vara de mest adrenalinpumpande någonsin med tanke på deadline.
• Att man inte ska försova sig i morgon och missa flyg och sånt.
• Att man känner ett konstigt sug att börja se tv-serien ”Parenthood”.

Dillstuvad potatis och gravlax blev dagens somriga hemlagade lunch. Jag skulle ha ätit det till middag i går men åt ute istället. Nu ska jag jobba en timme och sedan preppa för mycket sen angushamburgermiddag med min kille som kommer hem från Göteborg vid nio. I morgon bitti flyger jag till Sweden Rock på jobb. Ska klä ut mig till hårdrockare för att smälta in tänkte jag.