Okej. Jag läste just skräckknäcket om råttan. Vad som hände ”Fredrik, 32” i natt är min absolut värsta mardröm. I tio års tid har jag obsessat över tanken att få in en råtta i lägenheten. Det är ju inte som en äcklig spindel som man i alla fall kan slå ihjäl med en tidning. En stadsråtta kräver det ju lika stor ansträngning att döda som en katt. Blodbad, knivar, luftpistol, slägga?

Det enda som går runt i mitt huvud just nu är: 32-åring, råtta ”stor som en katt”, femte våningen, Södermalm, blodbad, ”fortfarande på fri fot”. Det hade kunnat vara jag! Nu bor vi på tredje våningen men det innebär ju bara att det är större risk att det kryper upp en råtta ur toaletten.

Grej jag har gjort nu: sprungit in i badrummet och stängt igen locket.

Grej jag gör just nu: sitter med fötterna uppe i soffan och hyperventilerar.