Morgonen man fyller 30 vaknar man fylld av nostalgi verkar det som. Man tänker tillbaka på den tid som flytt, glorifierar den, bättrar på några minnen, censurerar bort tråkigheter och snart kan man se tillbaka på en tonår och 20 something som en helt fantastisk tid – som gjord för att skriva en generationsroman exempelvis. Eller ett filmmanus i alla fall. Sedan gör man kanske inte det utan skapar istället en blogg.

I alla fall. Eftersom jag älskar nostalgi är jag givetvis besatt av bloggen I’m Remembering som består av bilder på saker man snubblade över när man var liten (för folk som är födda mellan 1976 och 1983 skulle jag tro).

Det som först slår mig när jag bläddrar bland bilderna är dock den fantastiska avundsjukan över att inte få ha vuxit upp i USA. Allt coolt fanns där och på åttiotalet var Sverige i bästa fall lika hippt som Vitryssland.

Men sedan ler jag åt Zelda-spelet (som jag minns hade sjukt bra grafik (!)), Fisher Price Parking Garage (som jag lekte med som liten), Jessica Rabbit. (Gud så jag älskade Jessica Rabbit. Ville se ut som henne när jag blev stor. Plus det hisnande i att filma både tecknat och vanligt. Helt sjukt!),  Spriografen (åh, älskade den! Köpte den på en marknad i sydspanien som femåring), Den oändliga historien (fortfarande en av mina favoritfilmer – och soundtracket! Limahl älskade jag!).

Och sedan fortsätter det med barndomsnostalgi och en ganska stor portion avundsjuka på de amerikanska barnen.