Det är natten till fredag och jag har nyss gått av kvällspasset. Fyra nätter av hårt slit, skratt, oräkneliga telefonsamtal och nya härliga artiklar i tidningen.

I morgon börjar fem dagars ledigt.

På kvällen är det fackfest – ordet som får vem som helst att haja till när någon på redaktionen frågar om man ska dit.

Fackfest. Det låter ju som Fuckfest.

Fast när man tänker en gång till så dras tankarna kring fackliga fester åt en trevligt ordnad samkväm med tipsrundor och kommunkickoff-stämning, Maud Olofsson-kvinnor i Gudrun Sjödén-kjolar och lågklackad Ecco-skor med några glas ljummet vitt för mycket innanför finblusen.

Men nu snackar vi kvällstidningsfackfest. Det kan ju sluta lite hur som helst. Hörde att några fellow nöjeskollegor skulle spela skivor så det kan nog bli poppigt. Det ska dessutom ske på en hipp lokal och Aftonbladet-medarbetare måste ju vara roligare rent festmässigt än säg, Vattenfall eller Flens kommuns fackfester.

Men förhoppningsvis inte Fuckfest.

Jag ska till min syrra på skumpamiddag. Om jag inte har fallit ihop av trötthet taxiåker jag nog dit efteråt och hojtar på några kollegor i alla fall.