Guess what! På torsdag morgon är det jag som flyger till Paris. Om nu inte den sedvanliga franska strejken fortsätter vill säga. Fick ett psykbryt när jag vaknade i dag och läste om dagens franska masstrejk i Le Figaro. Kastade mig på luren och ringde upp Luftfartsverket. De bara: ”Detta är en nyhet för oss. Vi vet inte mer än det du berättar för oss just nu”. Ringde sedan till SAS och kopplades runt tre gånger innan jag pratade med en trevlig men ungefär lika oinsatt person. Hon bara: ”Du kan ju ringa på onsdag och dubbelkolla”. Funderar på att ringa upp Sarkozy och bara: ”#%&!C#?%, va te faire foutre!”

Franska strejker är inget man leker med. När jag bodde i Frankrike var det något som inte fungerade varje dag på grund av fransmännens odödliga kärlek till uppror. En gång blockerade lastbilarna alla gränser – typ ställde sig rakt över körbanan i gränsstaden La Jonquera och släppte inte förbi en enda färskvara till Frankrike i nästan två veckor. Det tog fem timmar, sedan var alla grönsaker slut i affärerna och fransmännen började vant hamstra konserver. Vi förstod ingenting men köpte en burk kastanjekräm och lite tomatsås och åt påvert under några dagar.

Kommer för övrigt aldrig att glömma den där gången när jag bodde i Frankrike och en kompis skulle åka till Spanien över helgen (där det också var strejk på tågen den här gången). Hennes franska var medelmåttig och istället för att ställa frågan ”Il ya encore une grève en Espagne?” (Är det fortfarande strejk i Spanien?) så frågaden hon ”Il ya encore une guerre en Espange? Vilket betyder ” Är det fortfarande krig i Spanien?”. Kvinnan i biljettluckan på tågstationen bara: ”Nej, kriget tog slut 1939 så det lugnt”. Dör på det.