Sitter i soffan och läser Tatler, som jag köpte i veckan. Artikeln som fick mig att öppna plånboken har just fått mig att gapskratta i tio minuter och sedan sätta skrattet i halsen.

Den handlar alltså om dilemmat som uppstår hos brittiska medelklassfamiljer när det gäller att välja skolform för sina barn. Efter finanskrisen har medelklassen svårt att betala privatskola åt båda barnen (för man utgår ifrån att alla har två barn, varav en son och en dotter).

Vem av barnen ska då få chansen att gå på privatskola, få förstklassig utbildning och ett kontaktnät bland Storbritanniens elit?

Självklart sonen.

Enligt författaren av artikeln är detta absolut inte sexistiskt, utan sunt förnuft.

Jag citerar anledningarna:

1. Det är mer troligt att pojkar kommer att försörja familjen, medan flickor – speciellt de som är söta – kan alltid gifta sig med någon rik, oavsett deras utbildning.

2. Flickor är mer nyanserade, sofistikerade, sociala och har bättre förutsättningar att ta sig an det statliga skolsystemet jämfört med pojkar.

3. Pojkar är genrellt latare och mer omogna än flickor och är därför i större behov av en ”arse-kicking”, disciplinerad privatskola.

4. Pojkar är mer fysiska och behöver regelbunden idrott vilket statliga skolor sällan erbjuder.

Artikeln avslutas så här:

”Jag hoppas på det här: Pojken går på frackklädd skola fylld med pojkar som är desperata att träffa attraktiva systrar med urban statlig skol-kredd. Flickan träffar en framtida hertig/hedgefond-mäklare och behöver aldrig jobba igen”.

Vad ska man säga? Tack Sverige för att vi har ett skolsystem där tanken är att alla ska få samma förutsättningar för att göra vad de vill av sina liv? Tack för att jag inte har föräldrar som bestämde att jag skulle giftas bort med en hertig och således kunde strunta i skolan eftersom jag ändå inte skulle jobba som vuxen?

Mer verklighetsfrånvänt och absurt får man leta efter.

Sammanfattning: Det senaste numret av Tatler kunde lika gärna ha varit en ”best of-” sammanställning av roliga artiklar från 1800-talets Tatler. Tyvärr var fallet inte så.

Update: Journalisten bakom artikeln heter James Delingpole, har skrivit en bok som heter ”How to be right” och avskyr bland annat skatter och den ”global uppvärmnings”-myten. Här kan man läsa mer.