Jag ber om ursäkt för uppsatsen nedan. Om man är ute efter en kort och kärnfull presentation följer den här:

Jag bor i Stockholm, är nöjesreporter, ser mig som ganska sorglös (testar den typen av livsinställning efter många år av ”livet är svårt” och gillar det), gillar god mat, storstadsresor, böcker, tv, musik och tjusiga barer. Jag är lite för prestationsdriven för mitt eget bästa men har ändå en bra balans. Jag pratar mycket och skrattar ofta.

Här kommer den långa versionen:

Jag föddes i Helsingborg. Efter ett par år, lagom till min första lillasyster föddes, flyttade vi ut till landet. 1,5 mil från Helsingborg – en annan värld. Som barn cyklade vi runt i byn, red på hästar mest hela tiden och gick på minidiscon. När jag skulle fylla åtta fick jag en till lillasyster som jag och min andra syster hade längtat ihjäl oss efter.

Jag lärde mig läsa som fyraåring på egen hand och hade aldrig svenska med mina klasskamrater under lågstadiet. Jag satt ensam i ett materialrum och jobbade med läs- och skrivböckerna. Jag tror jag gick i tvåan när jag avslutade sexans bok.

Jag var den som plockade huvudrollen skolpjäserna och sjöng solo på varenda avslutning och frontade som Kim Wilde och Lili & Susie på cabarén. Jag var poppis, hade permanentat hår, snötvättade jeans med neonfärgad snusnäsduk knuten runt vaden. 

Det var värre att komma från en by med knappt 500 invånare när man blev tonåring. Jag gick i högstadiet i ett villasamhälle mellan min by och Helsingborg. Där fanns ungefär noll personer som var som jag och jag fördrev tiden med att lyssna på The Cure och Suede och drömma om att lära känna andra människor. Det här var innan internet så de där tre åren kändes som en isolerad bubbla där jag fantiserade om potentiella själsfränder. Jag hatade varje minut.

I gymnasiet gick jag en specialutformad samhällsgren som hette europalinjen. Vi läste sjukt mycket språk, hade en del av undervisningen på engelska och reste till olika länder och bodde hos familjer. 

På fritiden umgicks jag med hela Helsingborgs indieklick. Och på 90-talet var vi många. Det fanns inte en helg utan gigantiska replokalsfester med hundra gäster, utekvällar på britpophaket Bygget eller eftermiddagslånga fikor.

Gymnasiet var som en dröm. En fantastisk feel good-film när jag ser det i backspegeln.

Efter studenten flyttade jag till Frankrike och pluggade franska och lite andra ämnen på universitetet. Det var ett galet år. Så klart. Något annat vore konstigt. 

Därefter hamnade jag i Stockholm för att plugga. Gjorde en avstickare till Lund en termin och sedan tillbaka till huvudstaden igen. 

Pluggade en massa saker som Media- och kommunikation, företagsekonomi, nationalekonomi och framför allt internationella relationer. 

Jag jobbade lite och till slut blev jag journalist och nu jobbar jag på Aftonbladet som nöjesreporter.