Personligen håller jag fast vid den buddistiska läran och… NEJ, det är väl klart att inte gör!

Jag är en sådan som ber till Gud när saker verkar braka åt helvete men glömmer resten av all tid bort han den där i himlen. Jag gillar kyrkan en gång om året vid jul. Annars ser jag det mest som långtråkigt.

Saker jag fullkomligt avskyr:

Missunnsamhet och skadeglädje. Jag blir till och med illa till mods när någon i min närhet uttrycker den typen av känslor. Om jag känner en sådan känsla tvingar jag mig själv att gå till botten med varför. Det handlar ju alltid om en själv någonstans. På senare år är det väldigt sällan det inträffar. Jag vill vara en person som unnar och gläds med andra, helt oavsett hur det går för mig. 

En annan sak jag hatar:

Bitterhet. Det hänger ihop med det två känslorna ovan. Dagen jag blir bitter kastar jag in handduken. Jag vägrar låta bitterhet äntra den här kroppen. Det är som ett gift och snart sitter man i ett fikarum och spyr galla över hela världen. Vägrar någonsin bli en sådan person.

Jag tror på empati. Jag bryr mig genuint om andra. De personer som jag inte bryr mig om, som jag anser har behandlat mig illa väljer jag väldigt aktivt att plocka ur mitt liv. Livet är för kort för att gå runt och må dåligt i vissa relationer. Det är sånt som gör att man till slut blir missunnsam och bitter, skulle jag tro.

Jag tror på att lära sig att förstå sig själv. Att hitta verktyg att hantera sina svaga sidor och fokusera på sina starka, positiva sidor.

Jag tror att om man har tydliga mål, förstår sig själv och lyssnar på sig själv, kan man nå precis dit man vill.