Jag tittar på ”Året med kungafamiljen”. Det har jag alltid gjort men inget år har väl lockat till mer tittning än detta. Ja, herregud. Den Kungliga Dokusåpan, liksom.

Jag klarade ungefär sju minuter innan jag bröt ihop första gången. När kungaparet är på besök i Brasilien anländer drottningen till någon typ av möte. Personen som gentlemannamässigt öppnade drottningens bildörr var en liten småväxt dvärg iklädd elegant rock, röd fluga och hög hatt. 

Han kämpade och ansträngde sig så oerhört mycket för att den svenska drottningen skulle lägga märke till honom. Han log, han gjorde en artig gest med armen, vinkade, han satte på sig hatten på ett charmigt sätt, han drog mungiporna ännu högre upp och bara HOPPADES få en vänlig blick av Silvia. Hans livs chans!

Men hennes blick nådde aldrig så långt ner. Någon blond karl började handkyssa henne och på ett par sekunder var ögonblicket förbi och skulle aldrig komma åter.

Och där stod en vänliga och hoppfulla korta mannen kvar med ett tillkämpat leende. Som clownen som gråter. Han bara: ”Jaha, nähä, det var det…”.

Se hela programmet här.