Det har börjat en ny kille på jobbet som sitter mittemot mig. I dag hade vi ett samtal som inte bådar gott inför kommande kollegial vänskap.

Han: Jag har tänkt i flera dagar på att du är lik någon och nu kom jag på det. 

Jag: Va? Vem då? 

Han: Nja, jag vet inte om jag vill säga det. 

Jag: Men kom igen, så taskigt kan det väl inte vara?

Han: Hm.

Jag: Men säg!

Han: Okej – jag tycker att du är lik Morgan Pålsson.

Jag: VA? Hur då?

Han: Det är något likt liksom… Jag ska nog gå hem nu förresten. 

Jag: Ja, iväg med dig!

Sedan sprang jag bort till mina chefer och beklagade mig. De hånade mig i några minuter för att sedan säga lite överslätande: ”Det beror nog på dialekten, Malin”.

Alltså, Morgan Pålsson. Jag kan inte komma över det. I morgon är det dags för hämnd.