Det är väldigt kallt på min redaktion. Tydligen har något värmeaggregat gått sönder. På dagtid värms lokalen upp av kollegors kroppsvärme, men på natten är jag ensam här borta. Just nu jobbar jag med halsduk och jackan över axlarna som en cool högstadietjej. Dricker även te, mest för att värma upp händerna. 

Men jag har jobbat under värre former än så. Jag minns mina tårar av köldgråt i ett presstält på Sweden rock. 12 grader, storm, trasigt internet och en väldigt tunn trenchcoat. Hade träningsvärk i två dagar på grund av att jag hade spänt musklerna i så många timmar.

Eller kronprinsessbröllopsmorgonen vid Drottningholm klockan sex. Då hackade jag tänder i ett par timmar innan solen började värma och Pressbyrån öppnade och försåg oss med kaffe.

Jag kommer också ihåg hur frusna mina fingrar var när jag skrev vinnarknäcket om Oskar Linnros på Rockbjörnen. Fem grader och skinnjacka. Haha, minns också att Linnros glömde båda sina Rockbjönen-statyetter inne i presstältet bredvid min dator, där jag hade intervjuat honom. Han kom tillbaka någon timme senare med panik i blicken och andades ut när han återfann dem.

Köld knäcker aldrig denna reporter.

Haha, vilken blond reporter är det som står och lurar där i vänsterhörnet? Från ”Dom kallar oss artister”.